Lysande facklor.
Bladguld på min stig.
Träden gör sitt yttersta.
Bjuder upp,
till en sista virvlande lövdans innan allt är förbi.
Snart faller klädnaden.
Stumma och nakna skall de stå.
Mörka, magra armar i oavlåtlig bön mot himlen.
Tysta svarta timmar.
Håller ut i frostens hårda grepp.
Håller ut när vinden sliter och drar.
Knotiga grenar.
Ber om ny vår.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Dagordningen av Éric Vuillard Vilket språk och vilket budskap! Låt dig inte luras av den tråkiga framsidan, detta är en bok att sugas in i o...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres... -
Det är morgon och Gabbi har börjat dagen med en utomordentligt god intetion: "Idag ska jag inte ha låkigt"! Under hösten har den v...
-
Inströmmande Urgröpt Tömd Tillintetgjord Själen ett gapande sår En välsignelse - nu kan Du fylla mig strömma in i tomrummet När allt bry...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar