söndag 13 oktober 2019

Min papperslapp

Ja, jag tappade min papperslapp
där allt det viktiga och vackra stod skrivet.

Hela dagen låg lappen på landsvägen.
Sol och damm.
Skosulor och grus.
Och mot kvällen piskande regn.

Hopknycklad, nästintill uppluckrad.
Stryker varsamt ut min förlorade lapp.
Suddigt bläck, utan början och slut.
Diffus, utan fasta konturer.

Kämpar, vill tyda tecken.
Vill veta vad det står - vem jag är.
Sakta stava mig igenom allt jag mist.
Sakta vinna tillbaka mig själv.
Återuppstå.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

  Att vara bön  När människan själv blir till bön Bönen förkroppsligad, tar gestalt  Som ett träd som i sig själv är bön  sträcker sina gren...