Varje morgon bär spår av den första morgonen.
Skapelsen stiger ur kaos, ur vilda vågors vatten.
Nattens fasa är förbi.
Bortsköjlt, renat.
Trädens grenar ännu regntunga,
sträcker sig mot gryningsljuset.
Dagen stiger skinande fram med daggen glittrande i klänningsfållen.
Under dagens timmar solkas hennes klädnad.
Hets och stress på sidentyget.
Hårda ord och bittra tankar - mörka fläckar breder ut sig.
En enda dag, det ber jag om,
att klänningen ska bevaras ren tills kvällen nalkas.
En enda dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
I natten I utmarkerna bortom mina resurser bortom min kontroll Irrar vid gränstra kterna ödsliga vidder Utkastad Vantroget ser jag mig o...
-
Gryning Jordens andedräkt svävar över åkrar och ängar Sveper sin mjuka filt Slipar av det vassa och kantiga Solens milda varsamma strålar Oc... -
"Under omprövning" En antologi om konst, kanon och kvalitet Antologin "Under omprövning" (red. Johan Lundberg) kommer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar