12 kvinnor från Gamla testamentet, det låter onekligen lite torrt och dammigt, men den nyutkomna boken “Mina bibliska storasystrar” av Anna Sophia Bonde är varken torr eller dammig. Innanför pärmarna bjuds läsaren på klart och friskt källvatten.
Om du väntar dig några ingående beskrivningar av de bibliska kvinnorna så kommer du bli besviken. Anledningen är enkel: det står helt enkelt inte så många rader i bibeln om dessa kvinnor och Bonde är inte den som ger sig hän åt vilda spekulationer.
Boken ger en kort presentation av de olika kvinnorna och tar sedan raskt ett stort kliv rakt in i vår samtid. Vad kan dessa kvinnor och hur Gud grep in i deras liv lära oss idag? Boken väjer inte för svåra frågor som: identitet, abort, konsumtionshets, omvändelse och mening. På dessa frågor ges raka och konsekventa svar.
Ibland kan det dock bli lite väl långa utvikningar (om än intressanta) och risken finns att man tappar tråden bakåt. Boken sätter fingret på ömma punkter och företeelser i vår samtid. Hur väl stämmer egentligen vårt livsmönster överens med vår bekännelse till den levande Guden? Var har vi vårt hjärta? Är vi som Lots hustru som lämnar kvar sitt hjärta bland alla sina ägodelar och därför vänder sig om.
Kanske har det också i våra hjärtan rests ett altare tillägnat konsumtionsguden. Ägodelar som binder oss och “ tar upp plats som egentligen tillkommer Gud och de människor Han fört i vår väg för att vi ska älska dem.”
Ett återkommande tema i boken är tid. Gud tar tid på sig att handla, ibland fruktansvärt lång tid. Detta är en stor källa till frustration eftersom vi lever i en otålig kultur. Med sms och mail ska ju allt hända nu genast. Men bibeln lär oss något annat: att vi inte behöver fixa och trixa för att gå Gud i förväg, som Sara gjorde när hon uppmanade Abraham att gå in till tjänsteflickan. Gud äger tiden. Bibeln lär oss att Gud har omsorg om oss mitt i vår långa och ibland outhärdliga väntan och längtan.
De gammaltestamentliga kvinnorna hade sin verklighet att brottas med, ibland lik vår verklighet, ibland något helt annat, men vägen framåt är alltid densamma då som nu: lev i Guds närhet, lita på hans omsorg.
Bonde har en förmåga att tolka och diagnostisera vår samtid. De problem vi ställs inför är verkliga och vi måste vara medvetna om att det är mäktiga makter vi kämpar emot som inte bara vill “beröva oss glädjen utan till och med utradera minnet av glädjen.” Krafter som ständigt verkar för att föra oss längre bort från vårt sanna hem. Just detta är påtagligt i vår tid, vi dras bort från det väsentliga och dövas ständigt med nya upplevelser och sensationer. Vi minns inte vad vi egentligen längtar efter, minns inte var vi kan stilla vår törst, minns inte ens smaken av glädje och tacksamhet.
Men språket vi tappat bort är inte förlorat, den Helige Ande finns för att påminna oss.
“Han skickar mig meddelanden på det där språket, påminner mig om att det finns på riktigt, att det finns andra människor som talar det. Han påminner mig om hur vackert det är och hur jag saknat det. Hur jag saknat dansen, rytmen och glädjen i gemenskapen.”
Jag hoppas att många kommer att läsa boken och ta del av de goda och klarsynta tankarna som Bonde vill förmedla. Hon kommer med hopp till vår förvirrade och vilsegångna samtid, visar att Gud tålmodigt söker oss som individer gång på gång.
(Publicerad i tidningen Världen idag)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar