Vackra ord hamnar i min påse vid klapperstensstranden,
men även mörka och kantiga ord böjer jag mig efter.
Vänder och vrider på orden, väger dem i min hand,
känner tyngden, prövar hållfastheten.
Och sedan när jag hittat rätt sten fogar jag den till bygget.
Allt kan jag bygga med orden!
Storslagna scener, landskap jag aldrig sett, dofter och färger.
Smakar på orden och på ett ögonblick ser jag bilder.
Allt kan jag måla! En tavla med svepande drag, länge begrundar jag den knappt skönjbara bilden eller en tavla full med detaljer, där minsta lilla flortunna spets syns.
Jag skriver för att förstå, för att kunna se och ta på det som varit och är. Skriver för att se mitt inre landskap, där vindarna lekar tafatt och där underströmmarna går sina egna hemliga vägar. En känsla här, en tanke där.
Orden uppenbarar det dolda.
Orden synliggör.
Ord är blänkande ädelstenar, gåvor i mina händer.
Det händer, ja det händer att ingen sten vill passa in i mitt bygge.
förgäves söker jag efter den rätta formen och den rätta nyansen.
Det outsägliga låter sig sällan fångas i ord.
Fåfängt är mitt försök.
Sådana skimrande stenarna står inte att finna här.
Endast på den himmelska stranden.
Och jag längtar.
I begynnelsen var Ordet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar