Mitt i stridslarmet, kämpandes en övermäktig kamp.
Ångestens pilar söker sitt mål.
Brinnande oro ödelägger.
Svärd hugger drömmar i stycken.
Han kommer tyst över slagfältet,
banar sig en väg genom allt bråte.
Till fots, vapenlös med öppna händer.
Höjda svärd sänkes.
Pilar bryts i sin bana.
Skriken tystnar.
Och jag lyfter min blick.
Han kommer, han kommer, Fridsfursten, min Fridsfurste!
Han som ensam förmår stilla strider.
Mitt olivträd blommar nu!
onsdag 19 december 2018
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En smekning på min kind på höstkanten så där i förbifarten det var väl inte så farligt Som om jag skulle tro dig som om jag inte vet ...
-
Det är detta endast detta skönheten kallar mig till Blommande grenar om våren Havets rullande vågor Kvällshimlens outsägliga färger Ögats...
-
Att växa i helighet Ibland i klara stunder ser jag alla förspillda tillfällen, så ofta de runnit mig ur händerna. Om och om igen har de lagt...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar