Ur djupen stiger en outtalad aning,
likt luftbubblor sökandes sin väg mot ljuset.
Ett svagt dis långt bort vid horisonten,
knappt skönjbart för ögat och ändå;
kristallklart, oemotståndligt, obestridligt.
En fladdrande skymt av det outsägliga.
Och jag vet att detta är all min längtan.
Allt vad jag någonsin kommer att åstunda och hoppas på finns här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Är träden kristna? Så löd titeln på ett föredrag jag gick aldrig Hur kan det ens vara en fråga? Du skulle sett träden ikväll Stilla vörd...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres... -
En smekning på min kind på höstkanten så där i förbifarten det var väl inte så farligt Som om jag skulle tro dig som om jag inte vet ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar