När hon vaknar på morgonen brukar hon sätta sig upp i sängen, sen drar hon täcket över huvudet och sitter där som ett litet spöke.
Ett skrattande litet spöke, som bara väntar på att mamma ska komma och upptäcka henne. Att gömma sig och sen bli hittade, det är det som gäller nu!
Och jag tänker att det är viktigt, inte bara en gång i livet när man är ett år, utan hela livet. Både att bli funnen av andra och funnen av sig själv. Vi behöver andra i vår närhet som hjälper oss att komma fram, som ropar vårt namn och säger:
"Var är du? Kom fram!"
På så sätt blir vi formade och skapade av andra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Det är detta endast detta skönheten kallar mig till Blommande grenar om våren Havets rullande vågor Kvällshimlens outsägliga färger Ögats...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres... -
Att växa i helighet Ibland i klara stunder ser jag alla förspillda tillfällen, så ofta de runnit mig ur händerna. Om och om igen har de lagt...
gillar nya bloggen! snyggare och mer lättläst!
SvaraRaderaJa, vad trevligt att du tycker det! Blev rätt nöjd!
SvaraRadera