Barnaskratt

-Mamma varför skrattar inte dom vuxna lika mycket som barnen gör?

Så frågar hon, min lilla flicka som är skratt och vind. Hon som låter benen gå som trumpinnar över gården, hon som gungar upp till de vajande trädkronorna och ropar högre, högre!

Om jag bara visste vad jag skulle svara dig mitt lilla hjärta! Ja, varför skrattar inte vuxna som barnen? Varför bubblar inte skrattet som hos barnen? Vad ska jag svara dig?

Att livet kommer farande med kalla vindar, som rycker och sliter. Att kylan och mörkret slår fäste i själen så att skrattet stelnar och sången dör. Är det så det är? Ska jag säga dig det? Men nej, det vill jag inte, inte ännu. Jag står tyst och svarslös inför din fråga.

Det enda jag vet är att du ska låta ditt skratt leva.
Skratta mitt barn, skratta för alla vuxna som glömt och väck upp det som är stelnat. Låt alla höra ditt skratt; den ensamma tanten på gården, den sjuka mannen i rullstolen, din trötta mamma och alla som glömt sitt barnaskratt.
Skratta dig genom livet låt inget ta det ifrån dig!