Förr i tiden dignade folk under kyrkans bud och regler. Det var skuld och det var skam. Eld och straff. Det kristna budskapet om upprättelse och befrielse förvandlades ibland till en lång lista med krävande och hårda regler. Men talet om synd avskaffades mer eller mindre och de hårda reglerna luckrades upp. Spelplanen lämnades därmed fri och som alltid när detta sker träder något annat i dess ställe.
Nu befolkas planen av klimatprofeterna istället. De överöser oss med skuld och skam i svavelosande predikningar. Allt är synd, synd. Nåd och förlåtelse lyser med sin frånvaro. Domedagsskildringarna kan få vem som helst att känna ångest. Och budorden blir fler och strängare för varje dag.
Du ska inte köpa plastpåsar, inte åka bil, inte flyga, inte äta kött, inte köpa kläder och för allt i världen; skaffa inte barn. Ty de lämnar efter sig ett enormt koldioxid-fotavtryck.
Du ska utöver detta känna skam för att det finns fattiga i världen, för på något sätt är det ditt fel. Slavhandeln är också ditt fel om du inte visste det. Klä dig i säck och aska, gör bot och bättring!
Du bör dessutom tänka på din utandning, kanske rent av sluta andas. För när man närmare tänker efter är det den bästa och högst uppoffringen du kan göra för klimatet. Utplåna dig själv, förneka dig själv totalt. Försvinn! Din blotta existens är ett hot mot jorden. Och ve den som ställer kritiska frågor, då döms du som kättare och släpas till bålet. (Klimatkompenserat naturligtvis!)
Hårda bud minsann i klimatkyrkan.
Det är här någonstans, eller förhoppningsvis långt innan som varningsklockorna borde börja ringa. Men nej, folk är så indoktrinerade att de bara nickar allvarligt, slänger biffen och böjer sina huvuden. Denna skuld och skam som vi överöses med fyller naturligtvis ett syfte; skuld och skam binder. Den som är bunden är lätt att leda och styra i önskvärd riktning. Att skuldbelägga ger makt och kontroll. Vi bör vara vaksamma när det nu ropas på allt fler globala regelverk. Klimathotet är nämligen nyckeln till att komma åt ländernas nationella frihet.
Det så kallade klimathotet gör också att de styrande hittat en ny lönsam skattebas, vilket kommer lägligt. Nu kan man hitta på nya klimatskatter och tynga ner människor än mer.
Det är förvånande att så många kristna oreflekterat och självmant tar på sig detta skuldok på sina axlar, men bibeln uppmanar oss inte att gå omkring med dåligt samvete för att vi lever. Själva livet är en gåva, något vi tacksamt ska ta emot. Barn är en gåva, inte ett hot mot vår planet. Det är en människofientlig lära som nu basuneras ut. Vi ska skämmas, vi ska känna skuld - för att vi finns.
Det finns naturligtvis skuld i dessa frågor, men skuld ska alltid placeras där den hör hemma. Alltför mycket skuld hamnar i denna fråga hos den enskilde individen, den lilla människan.
Jag menar att den istället borde förläggas mer hos storföretagen och den styrande eliten. De har en betydligt större skuld och lyckas alltid slingra sig ur sitt ansvar. De bär ett enormt ansvar för rovdriften på naturen, allt för att maximera sina gigantiska vinster.
Jag förnekar inte att det finns stora miljöproblem. Jag tror dock inte att klimathotet är det största problemet. Fokus har flyttats från andra betydligt viktigare områden.
Det finns uppenbara miljöproblem, men lösningen är varken panik eller klimatångest.
Den främsta klimatprofetissan uppmanar oss till att känna panik inför den annalkande katastrofen. Detta är knappast sunt. I en krissituation är panik något du ska undvika till varje pris just för att man i det tillståndet inte är kapabel till att fatta förnuftiga beslut. Besluten blir istället enbart känslostyrda och riskerar att förvärra situationen. Grundläggande krishantering handlar om att bevara lugnet, överblicka situationen och därefter agera. Men av någon anledning är det just panik vi uppmanas att känna. Fundera på varför.
Idag sägs allt fler unga lida av klimatångest, vilket är fruktansvärt. När vi bejakar deras ångest säger vi indirekt att det hade varit bättre om de aldrig hade fötts. De belastar ju jorden genom sin blotta existens. Vad är det för en människosyn?
Vi är inte kallade att ha klimatpiskan vinande över oss var eviga dag under vår levnadstid. Inte kallade till att huka oss och känna skuld för att vi lever.
Låt oss tacksamt ta emot livet som en gåva och använda de möjligheter vi har fått för att vårda jorden. Be om mod och be om hopp. Dämpa paniken, fokusera på fakta, analysera situationen och slutligen; handla och agera rationellt.
