Härlighetens väg

Det händer ibland, inte så ofta som jag skulle önska, men det händer i alla fall då och då, att Gud faktiskt talar rakt in i mitt liv. En bibelvers, en sång, en ljus stilla vårkväll när koltrasten sjunger, ja det händer att Gud talar då. Och jag vet med hela min kropp och själ att just detta vill Gud att mitt hjärta ska få. Just detta ger Han som en dyrbar gåva.

Idag gav Han mig detta ….”du för mig på härlighetens väg.”

Ps 73:24

Härlighetens väg. Jag stannar upp och tänker att min livsväg har mycket lite gemensamt med härlighet. Min livsväg är snarare kantad av nederlag på nederlag. Misslyckanden och möda. Sorg över hur allt blev. Och skam. Knappast några triumfer att visa fram, inget som glänser här inte. Dessutom ligger vägen ofta höljd i dunkel och jag famlar.

Ändå är min väg härlighetens väg. Jag vet det i samma stund som jag läser orden.

För jag går med Gud! Jag går med Honom som har all makt, jag går med Honom som känner mitt hjärta. Han är min glans, Han är min härlighet och Han för mig mot målet.

Att vara i Hans närhet är härlighet hur min livsväg än ser ut.

Psalm 73 är i början en beskrivning av hur det går de högmodiga väl. Allt lyckas, trots att de inte har Gud för ögonen. Visst är det lätt att då känna bitterhet och avund när ens eget liv är sprucket och motigt. En uppförsbacke. Ständig motvind. Och man undrar, så här kan det väl ändå inte varit tänkt?

Men sedan kommer de förlösande orden:

“Men nu är jag alltid hos dig, du håller mig vid handen.

Du leder mig efter din vilja, du för mig på härlighetens väg.

Äger jag dig i himlen

önskar jag ingenting på jorden.

Min kropp och mitt mod må svika, men jag har Gud,

han är min klippa för evigt.” Ps.73:23-26

Går du med Gud, ja, då går du på härlighetens väg hur många stenar det än finns, hur brant det än är, ja kanske du till och med måste gå med blödande fötter. Gå med en kropp som sviker, ständigt kämpa mot depression och modlöshet.

Minns, du går med Gud.

Du går på härlighetens väg.