fredag 26 april 2019

Påsk

Växer avigt.
Inkrökt i mig själv. 
Hopplöst hopsnärjd.
Tappar mål och riktning.

Räta ut mig! 
Lyft mitt huvud mot ditt ljus.
Fäst mig varsamt vid ett växtstöd.
Befria mig från fängelsets mörker.

Min gravkammare,
väggarna droppande av ångest.
Du ensam rullar bort stenen.
Morgonljus.

Varför våren finns? 
För att vi aldrig ska sluta hoppas.
Aldrig sluta längta.
Du ropar mitt namn.

Kallar mig ut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

  Inför valet Jag tror allt mindre på  de mångordiga  strör förljugna ord  Döda ord bär inte frukt  förruttnelse sönderfall  Jag tror allt m...