Bakning!

Det var trist väder idag så då fick det bli bakning! Det är otroligt vad mycket man hinner med med bara ett barn hemma! Musli, rågbröd, knäckebröd och sen ugnspannkaka blev det.
Att göra egen musli blir verkligen gott och är inte alls svårt, det gäller bara att passa så det inte bränns!

Musli

5 dl rågflingor
5 dl havregryn
2 dl solroskärnor
1 dl kokosflingor
1 dl pumpakärnor
1/2 dl linfrö
1/2 dl råsocker

Blanda ihop detta och häll i en långpanna
Blanda sedan 2 dl vatten och 5 msk rapsolja (ej olivolja)
Häll det sedan över långpannan och rör runt ordentligt.


Ställ in i ugnen i 200 grader i ca 20-30 min, rör runt då och då
När det är ca 10 minuter kvar lägg i hackade hasselnötter. Obs de bränns lätt!
När allt svalnat krydda med kanel och strö över russin.



Här är rågbröd från "Annas mat". Jag hade inte tillräckligt med rågmjöl hemma så jag tog hälften dinkelmjöl och det blev hur bra som helst!

Det här är ett mycket gott och supernyttigt knäckebröd. Jag tycker det är godast med någon typ av färskost t ex Philadelphiaost eller ännu bättre med vitlöksosten "Boursin".

Knäckebröd
¨
2 dl fullkorn dinkelmjöl
1 dl sesamfrö
1 dl solrosfrö
1/2 dl linfrö
2 tsk flingssalt (obs tar du vanlig salt måste du ta betydligt mindre)
2 - 2,5dl kokande vatten

Blanda de torra ingredienserna först. Tillsätt kokande vatten, tag ev mer vatten om det behövs. Bre ut allt på ett bakplåtspapper. Det är viktigt att det blir tunt, det är inte helt enkelt men kämpa på!
Grädda i nedre delen av ugnen i 150 grader ca 50 min-1 timme

Övervintring på balkongen.

Nu är det dax att klä på växterna om de ska överleva vintern på balkongen. Idag hjälptes jag och lilltjejen åt att klä på murgrönan lite vinterkläder. Först en stor frigolitbit under krukan, sedan småbitar runt omkring krukan och sist säckväv för att hålla allt på plats! Det blev ett fint paket! Det är första gången jag försöker få något att övervintra på balkongen så vi får se hur det går. Krukan står nu under tak och mot väggen, så den står i alla fall någorlunda skyddad.
Jag drömmer egentligen om en trädgård men i brist på det så är det balkongen som gäller.
Nästa år kanske jag ska våga mig på något mer. Jag har funderat på dvärgsyren på stam "Palibin", det ska tydligen vara ett bra balkongträd. Sen skulle det vara fint med en småblommig klematis också. De småblommiga ska vara lättare att övervintra eftersom de har tunnare rötter. Ja vi får se vad det blir! Nu hoppas jag bara att murgrönan överlever.

Barnkalas! Måste man bjuda hela klassen?

Barnkalas idag! Lilla Gabbi fyllde 6 år! Han fick bjuda tre stycken kompisar och två kunde komma. Det blev precis lagom med sju barn! Trevligt och mysigt!
Många väljer ju att bjuda hela klassen eller hela dagisgruppen. Man kan väl säga att det är mer eller mindre en oskriven regel och på en del skolor har jag hört att man faktiskt måste bjuda hela klassen. Jag måste säga att jag tycker det är rätt onödigt. För vems skull gör man det egentligen?
Argumentet brukar vara att ingen ska känna sig utanför och det låter ju fint. Men det finns en baksida av det argumentet som sällan nämns. Det finns faktiskt de som aldrig kan bjuda hela klassen. Då är det dom som blir annorlunda och utanför. Den oskrivna regeln att bjuda hela klassen skapar ett tryck både på föräldrar och barn.
Jag har vid ett flertal tillfällen hämtat mina barn på olika kalas och mött helt uttröttade föräldrar. Det har varit ett stort jobb att ordna hela kalaset och ett ännu större jobb att styra upp alla barn som kommer.
Och sen är det ju faktiskt inte säkert att barnet ens vill bjuda alla! Jag pratade med en mamma som efter ett kalas sagt till sitt barn att hon var trött eftersom det varit så många barn på kalaset. Och då sa barnet: "Men mamma jag ville ju inte bjuda så många!"
Och då kan man ännu en gång undra för vems skull man gör detta? För att visa att man är en bra och rättvis förälder? För att visa att man har råd och tid? Jag vet inte, tycker att det hela antagit lite väl stora proportioner.
Sen går det ju hela tiden inflation i att ordna det roligaste och mest speciella kalas. Det är skridskokalas, bowlingkalas, laserdomekalas och snart är det väl rymdfärdskalas!
Var och varannan vecka har barnen med sig inbjudningskort hem från skolan, skulle dom gå på allt skulle det ju bli kalas varje vecka. Så jag har sagt att max två kalas per termin. Det blir ju faktiskt mycket roligare då om man begränsar det hela, för då blir det mer speciellt de få gånger som de går på kalas. (Sen är det ju också lämpligt att begränsa det hela med tanke på sockermängden!)

I vår familj har barnen aldrig fått bjuda hela klassen, dels för att vi inte har råd helt enkelt och dels för att jag inte orkar. Det är möjligt att de känner sig utanför och annorlunda på grund av det, men jag har ingen möjlighet och ingen lust att haka på kalashetsen. De små barnen får bjuda 3-4 stycken max och så har vi kalaset på lördagar och de stora barnen får ta med några kompisar hem direkt efter skolan den dagen de fyller år. Enkelt och inte så märkvärdigt.
När jag själv var barn minns jag att jag blev bjuden på två(!) kalas där hela klassen var bjuden, det är möjligt att det var fler, men inte var det många. På den tiden fanns det överhuvudtaget inte den pressen att bjuda alla.
Jag tror att det var rätt skönt! Så till alla er som är trötta på stimmiga barnkalas:
ni måste inte bjuda hela klassen, gör det som passar er familj och gör inte mer än vad du orkar!

Målning

Igår var det målning med fem barn! Dom älskade det! Och det gick faktiskt mycket bättre än jag trodde. Tipset är att låta barnen sköta grundmålningen och sen när dom tröttnat gör man resten själv.
Jag köpte ett lackat furubord med sex stolar i somras för en billig peng. Lackat furu säljs för ingenting, det är väl den stil som är mest ut just nu.(Fast snart är det väl inne igen!) Jag har själv svårt för furu, bordet och stolarna såg riktigt fula ut, men jag såg potentialen!
Kökssoffan har jag fått från mina föräldrar. Jag satt själv i den som barn! Så den var sliten och behövdes verkligen målas om. Jag har tänkt länge att jag skulle göra det, men nu blev det äntligen av. Det kändes rätt märkligt att måla den, tänk om man som barn vetat att jag en dag skulle måla den med mina barn.
Efter många timmars slit med sandpapprande och målning så är nu allt klart. Men det är väl bara en tidsfråga innan någon sitter och hugger med gaffeln i bordet så det blir märken...Fast då blir det ju shabby chic av det hela och det är ju en mysig stil!

Kudden är inköp på rea i somras på Hemtex. Jag ska hitta någon mer vintrig sen.

Mitt senaste radioprogram "Det goda slutet"

Bonden Paavo

Hämtar denna dag tröst från bonden Paavo. Jag känner mig på samma gång både som Paavo och som hans hustru. Å ena sidan förtröstansfull; det är en prövning jag är inte förskjuten av Gud, å andra sidan är jag full av missmod och tror mig vara övergiven av Gud. Jag har alltid tyckt om denna dikt och för många år sedan lärde jag mig den nästan utantill.
Inte kunde jag någonsin ana hur verklig den skulle bli.

Högt bland Saarijärvis moar
Högt bland Saarijärvis moar bodde
bonden Paavo på ett frostigt hemman,
skötande dess jord med trägna armar;
men av Herren väntade han växten.
Och han bodde där med barn och maka,
åt i svett sitt knappa bröd med dessa,
grävde diken, plöjde opp och sådde.
Våren kom, och drivan smalt av tegen,
och med den flöt hälften bort av brodden;
sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
och av den slogs hälften ned av axen;
hösten kom, och kölden tog vad övrigt.
Paavos maka slet sitt hår och sade:
»Paavo, Paavo, olycksfödde gubbe,
tagom staven! Gud har oss förskjutit;
svårt är tigga, men att svälta värre.»
Paavo tog sin hustrus hand och sade:
»Herren prövar blott, han ej förskjuter.
Blanda du till hälften bark i brödet,
jag skall gräva dubbelt flera diken,
men av Herren vill jag vänta växten.»
Hustrun lade hälften bark i brödet,
gubben grävde dubbelt flera diken,
sålde fåren, köpte råg och sådde.
Våren kom, och drivan smalt av tegen,
men med den flöt intet bort av brodden;
sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
men av den slogs hälften ned av axen;
hösten kom, och kölden tog vad övrigt.
Paavos maka slog sitt bröst och sade:
»Paavo, Paavo, olycksfödde gubbe,
låt oss dö, ty Gud har oss förskjutit!
Svår är döden, men att leva värre.»
Paavo tog sin hustrus hand och sade:
»Herren prövar blott, han ej förskjuter.
Blanda du till dubbelt bark i brödet,
jag vill gräva dubbelt större diken,
men av Herren vill jag vänta växten.»
Hustrun lade dubbelt bark i brödet,
gubben grävde dubbelt större diken,
sålde korna, köpte råg och sådde.
Våren kom, och drivan smalt av tegen,
men med den flöt intet bort av brodden;
sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
men av den slogs intet ned av axen;
hösten kom, och kölden, långt från åkern,
lät den stå i guld och vänta skördarn.
Då föll Paavo på sitt knä och sade:
»Herren prövar blott, han ej förskjuter.»
Och hans maka föll på knä och sade:
»Herren prövar blott, han ej förskjuter.»
Men med glädje sade hon till gubben:
»Paavo, Paavo, tag med fröjd till skäran!
Nu är tid att leva glada dagar,
nu är tid att kasta barken undan
och att baka bröd av råg allena.»
Paavo tog sin hustrus hand och sade:
»Kvinna, kvinna, den blott tål att prövas,
som en nödställd nästa ej förskjuter.
Blanda du till hälften bark i brödet,
ty förfrusen står vår grannes åker!»

Min sargade trädgård

Stormen har dragit hårt fram. Det är tid att se nu, tid att se förödelsen.
Min trädgård som skulle bli så vacker! Allt jag hoppats, allt jag drömt, allt jag trott och strävat efter. Allt är omkullvräkt. Det gamla vackra körsbärsträdet som brukade blomma med vita vackra blommor mot den ljusa kvällshimlen. Nu ligger det i en risig hög på marken. Kastanjeträdet står visserligen upprätt, men inga knoppar slog ut denna vår, inga lysande vita ljus tändes.

Jag går vidare längs trädgårdsgången, ner mot växthuset, trädgårdens hjärta.
Jag tvekar, jag vet inte om jag vill eller orkar se hur det är ställt. Men jag måste, för nu är tiden.
Inte en glasruta är hel, inte en enda. Krukor med plantor ligger utspridda, jord och glasskärvor överallt. Jag böjer mig ner för att ställa upp några krukor, lägga tillbaks jorden och göra något iallafall. Men sen sviker mig kraften. Var ska jag börja i denna förödelse? Vad hjälper det att jag ställer upp några krukor när hela växthuset är krossat? Vad hjälper det? Vad tjänar det till? Hur kunde det bli så här illa?
Jag vänder mig om för att gå, jag vill inte se mer.