Vi går vilse i mörkret, konstigt vore något annat.
Hur skulle vi kunna hitta rätt i detta mörker? Lika mörkt som en sen eftermiddag i november.
I mörkret famlar vi, snubblar och gör oss illa gång på gång. Det vi trodde vara liv och värme visar sig vara något helt annat.
Men vi är iallafall fria i detta mörker, fria och oberoende. Ingen ska minsann få säga oss var stigen går att finna. Ingen får ens antyda att det kanske finns en stig.
För vi är fria, fria i ett tätnande mörker som letar sig ändå in i själen.
Och vi är självständiga.
Och vi är själva.
Vilse går att dela.
Vill se!
Ja, det är detta iallafall några av oss längtar efter i vår vilsenhet.
Om det ändå gick att se!
Jag ser inte ännu, det gör jag inte. Jag famlar precis som du i ett mörker som pressar sig mot mig.
Men det finns fotspår att följa.
Svagt glödande.
lördag 20 december 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att växa i helighet Ibland i klara stunder ser jag alla förspillda tillfällen, så ofta de runnit mig ur händerna. Om och om igen har de lagt...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres...
-
Inströmmande Urgröpt Tömd Tillintetgjord Själen ett gapande sår En välsignelse - nu kan Du fylla mig strömma in i tomrummet När allt bry...
-
Tankar efter fastereträtt Fikonträdet Hugg ner tålamodet slut Utan frukt inget existensberättigande Trädgårdsmästaren ber bevakande låt st...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar