"För några blogginlägg sedan talade jag om det där med kristna floskler. Hur vi gärna slänger oss med diverse fromma begrepp och formuleringar, utan att för den skull problematisera dem eller ha en djupare relation till dem. Kanske hör det till den kyrkliga retoriken att göra så, men jag tror ändå att vi skulle vinna på att börja ställa kritiska frågor till oss själva. Vad menar vi egentligen när vi talar om alla människors lika värde? Vad menar vi egentligen när vi hävdar att varje människa är skapad av Gud? Vad menar vi egentligen när vi talar om det mänskliga livets okränkbarhet? Står vi, egentligen, för det vi säger? Och om inte – varför säger vi en sak, och gör en annan?
När vi gått några varv i den tankekvarnen så hamnar vi ofelbart i en beslutsmässig vägkorsning: Antingen är livet absolut skyddsvärt – eller förhandlingsbart skyddsvärt.
Den enda hållbara inställningen borde vara att livet är absolut skyddsvärt. Det svaret håller nämligen i sig."
Inlägget är klarsynt och rakt på sak om abort. Frågan om abort är en svår fråga på ett sätt, men det finns egentligen bara två val; antingen är det ett liv redan från början eller är det inte det. Om det inte är ett liv från början med ett eget unikt värde blir det väldigt problematiskt. Ett oönskat barn har då inget värde medan ett önskat barn redan från början har ett värde. Människovärdet hänger då på om barnet är önskat eller inte!
Om vi ska prata om människovärde måste det gälla alla människor oavsett storlek!
Men när man talar om abort måste man också erkänna den enorma ansträngning och den påfrestning det är att föda barnet och sedan ta hand om det. Det är här samhället borde ställa upp och vara ett starkt stöd för de som behöver det.
Jag blev förvånad när jag såg att Helena Edlund som driver bloggen är svenskkyrklig präst. Det är inte så ofta man hittar någon där som är så rak, det brukar mest vara flum. Jag vet att det under den senaste tiden stormat en hel del kring henne och att många kollegor vänt sig mot henne på grund av att hon står upp för sina åsikter. Men jag tror att hon behövs! (Nu är jag inte med i svenska kyrkan längre så jag kanske inte har rätt att uttala mig, men det är ändå den kyrka jag döptes i.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar