"Mamma är du min kompis? Jag tycker om dig så här mycket, jätte,jättemycket!"
Så säger han lilla Gabbi, och sträcker ut sina små armar så långt det bara går.
Och då säger jag: "Jag tycker om dig så här mycket!"
Och sträcker ut mina armar så långt det går, och det är ganska långt!
Sen tar jag honom i min famn.
Är det något jag vill ge dig mitt barn så är det en famn som är stor och vid,
som famnar dig och allt vad du rymmer. Jag hoppas och ber att jag når ända fram till ditt ropande hjärta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
I natten I utmarkerna bortom mina resurser bortom min kontroll Irrar vid gränstra kterna ödsliga vidder Utkastad Vantroget ser jag mig o...
-
Gryning Jordens andedräkt svävar över åkrar och ängar Sveper sin mjuka filt Slipar av det vassa och kantiga Solens milda varsamma strålar Oc... -
"Under omprövning" En antologi om konst, kanon och kvalitet Antologin "Under omprövning" (red. Johan Lundberg) kommer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar