"Kommer du att vara min mamma när jag är vuxen också?"
"Ja, visst kommer jag att vara det. Men då är det du som bestämmer och inte jag!"
Då ler hon, och jag tror att hon tänker äntligen!
"Men mamma sen när du blir gammal kommer du att dö och då kommer jag att böla så hela jorden spricker!!"
Ja lilla vän, en dag kommer jag inte att finnas för dig, men jag hoppas det dröjer länge, länge. Jag vill finnas här för dig så länge jag kan. Även när du är vuxen tror jag att du kan behöva mig.
Jag tänker på min egen mamma och pappa, jag vill att dom alltid ska finnas här. Jag är vuxen, men behöver dom kanske mer än någonsin nu. Jag vill att dom ska finnas som en sista utpost, som ett skydd och en mur mot mörkret och allt som hotar.
tisdag 30 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En smekning på min kind på höstkanten så där i förbifarten det var väl inte så farligt Som om jag skulle tro dig som om jag inte vet ...
-
Det är detta endast detta skönheten kallar mig till Blommande grenar om våren Havets rullande vågor Kvällshimlens outsägliga färger Ögats...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres...
-
Att växa i helighet Ibland i klara stunder ser jag alla förspillda tillfällen, så ofta de runnit mig ur händerna. Om och om igen har de lagt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar