"Kommer du att vara min mamma när jag är vuxen också?"
"Ja, visst kommer jag att vara det. Men då är det du som bestämmer och inte jag!"
Då ler hon, och jag tror att hon tänker äntligen!
"Men mamma sen när du blir gammal kommer du att dö och då kommer jag att böla så hela jorden spricker!!"
Ja lilla vän, en dag kommer jag inte att finnas för dig, men jag hoppas det dröjer länge, länge. Jag vill finnas här för dig så länge jag kan. Även när du är vuxen tror jag att du kan behöva mig.
Jag tänker på min egen mamma och pappa, jag vill att dom alltid ska finnas här. Jag är vuxen, men behöver dom kanske mer än någonsin nu. Jag vill att dom ska finnas som en sista utpost, som ett skydd och en mur mot mörkret och allt som hotar.
tisdag 30 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kvällspromenad Våren är löfte är hopp i varje blomma ljusgrönt jubel Körsbärsträdet står brud skir och oskuldsfull I skönheten avtecknar s...
-
I natten I utmarkerna bortom mina resurser bortom min kontroll Irrar vid gränstra kterna ödsliga vidder Utkastad Vantroget ser jag mig o...
-
Gryning Jordens andedräkt svävar över åkrar och ängar Sveper sin mjuka filt Slipar av det vassa och kantiga Solens milda varsamma strålar Oc...
-
"Under omprövning" En antologi om konst, kanon och kvalitet Antologin "Under omprövning" (red. Johan Lundberg) kommer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar