Min Gud har vaknat av hunger, sökt sig en famn.
Tröstad och mättad somnat i ro.
Min Gud har lärt sig att gå, snubblat och fallit.
Rest sig och fortsatt ännu några steg.
Han som bär allt har själv blivit buren!
Han är Emanuel. Gud med oss!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
I natten I utmarkerna bortom mina resurser bortom min kontroll Irrar vid gränstra kterna ödsliga vidder Utkastad Vantroget ser jag mig o...
-
Gryning Jordens andedräkt svävar över åkrar och ängar Sveper sin mjuka filt Slipar av det vassa och kantiga Solens milda varsamma strålar Oc... -
"Under omprövning" En antologi om konst, kanon och kvalitet Antologin "Under omprövning" (red. Johan Lundberg) kommer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar