Min Gud har vaknat av hunger, sökt sig en famn.
Tröstad och mättad somnat i ro.
Min Gud har lärt sig att gå, snubblat och fallit.
Rest sig och fortsatt ännu några steg.
Han som bär allt har själv blivit buren!
Han är Emanuel. Gud med oss!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres... -
Inströmmande Urgröpt Tömd Tillintetgjord Själen ett gapande sår En välsignelse - nu kan Du fylla mig strömma in i tomrummet När allt bry...
-
Tankar efter fastereträtt Fikonträdet Hugg ner tålamodet slut Utan frukt inget existensberättigande Trädgårdsmästaren ber bevakande låt st...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar