“Människors barn” av P.D. James 

“Människors barn av P.J James är en dystopi som utspelar sig i England 2021. (Skriven år 1992)

En katastrof har drabbat mänskligheten: alla män i världen är sterila. All framtidstro är borta och hopplösheten breder ut sig. Inga skrattande och lekande barn, lekplatserna har tagits bort för att man ska slippa påminnas om den tragiska verkligheten. Kvinnor leker med dockor i sin desperata längtan efter barn. England styrs av en diktator.

I detta nattsvarta mörker finns en liten grupp människor som trots  allt tror på förändring. Jag fann romanen intressant och gjorde flera kopplingar till den värld vi idag lever i. 

Romanen beskriver hur det mänskliga suddas ut. Att kunna föröka sig, lämna efter sig en ny generation, detta självklart mänskliga existerar inte längre. Vad människan skapat suddas också ut. Byggnader och vägar förfaller, byar står öde. Åkermark förvildas och spåren av människan sopas igen. De äldre uppmanas att begå självmord, för vem ska kunna ta hand om alla äldre? Mer eller mindre frivilligt skickas de ut på “den sista färden” i en båt på havet. 

Jag tänker på debatten om assisterat självmord. Idag är 40 procent av Sveriges läkare positiva till en legalisering. En siffra som ökat enormt. För alla ska ju få välja själva och ingen vill lida. Vad det gör med synen på människan och hennes värde tycks inte ingen bekymra sig över. Denna förskjutning kommer att få och får redan stora konsekvenser. 

Omegorna, den sista generationen av barn har vuxit upp. De har under hela sin uppväxt blivit bortklemade och ompysslade på alla sätt och vis. Man har satt allt sitt hopp till att i alla fall någon ska vara fertil, men ingen har infriat förhoppningen. Istället har de vuxit upp till arroganta och direkt grymma människor. De är de vackraste och de största, men samtidigt de mest ensamma och ömkansvärda, den sista generationen någonsin.

När jag läser om omegorna kan jag inte låta bli att tänka på vår tids curlingföräldrar och curlingbarn. Alla hinder sopas undan och barnen blir kungar i ett rike med en makt de inte är mogna för.

Att ingen kan få barn får stor konsekvenser för människors sexliv. Sex har blivit något helt oviktigt och ger inte längre någon njutning. Sex som är helt skilt från fortplantning beskrivs som “näst intill meningslös akrobatik”.

Är det inte något liknande vis ser i vår värld? Vi har tappat mycket av mystiken och heligheten kring det sexuella, tappat förtroligheten och närheten, den djupa kärleken. Istället handlar det mesta idag om att ta för sig, hitta den rätta tekniken och skydda sig mot graviditet och könssjukdomar.

Men har människor blivit så mycket lyckligare av den frigjorda sexualiteten?   

I denna mörka tid är det en diktator som styr, under någon slags demokratisk täckmantel. 

Ja, här har vi sannerligen paralleller till våra västerländska samhällen. Den hyllade demokratin sjunger sin svanesång. Det mesta är nog dessvärre bara ett spel för gallerierna. Makten säger gång på gång att man måste skydda demokratin genom att stoppa desinformation. Vad man egentligen vill göra är att begränsa yttrandefriheten. Man menar alltså att begränsad yttrandefrihet ska rädda demokratin. Var och en kan ju dra sina egna slutsatser.

Vad har vi vanliga medborgare för makt egentligen? När politikerna allierat sig med de globala storföretagen är den lilla människan överkörd för länge sedan. Man säger sig värna demokrati, vad vad värnar är nog snarare den egna makten.

I romanen sker äntligen det fantastiska, en kvinna blir gravid. Barnen som växer i henne är det värdefullaste världen har. Ingenting blir viktigare än att hon ska kunna föda sitt barn. Barnet är en ovärderlig skatt, en gåva, ett mirakel! 

Och jag tänker, tänk om vi kunde se varje graviditet på detta sätt! Tänk om vi skulle kunna förstå den gåva varje barn är. Så mycket som skulle se annorlunda ut i vår värld. Allt tal om människovärde ekar beklämmande tomt så länge som vi inte värnar de allra minsta i vårt samhälle. Hur kan vi hålla högstämda tal om människovärde när vi samtidigt slänger foster efter foster i soporna?

Romanen väcker tankar om det sant mänskliga. Vad händer med samhällen och länder där det mänskliga går förlorat, suddas ut och bleknar bort?