En dagbok av en fårbonde kanske inte låter så spännande, men i denna fina bok ryms mycket intressant och framförallt väcker den tankar om ett annat liv.
James Rebanks som skrivit boken kommer från en familj, som arbetat som fårbönder flera generationer bakåt i tiden. De gröna fälten i Lake District i norra England har brukats på ungefär samma sätt i århundraden, visserligen med lite modernare metoder idag, men mycket är sig likt. Det är fåren, det är vädret och det är naturen i en ständig växelverkan. En rytm som håller, som är anpassad för människan.
I boken finns fina naturskildringar och jag önskar att jag kunde få se detta område med egna ögon. Slående är James otroliga kärlek till fåren, en kärlek som alltid gör sitt yttersta, som inte tvekar. Att jobba som fårbonde är inte ett jobb, det är ett liv, något som präglar dig helt och hållet.
Nej, man ska inte romantisera ett liv på landet. Det är smuts, blod och svett. Det är väta, vind och värkande muskler. Och inkomsten blir ingen rik på, men ändå finns här något som vi stadsbor har förlorat.
I denna tid när globaliseringen gör sitt segertåg över världen och suddar ut våra identiteter och vill få oss att bli "världsmedborgare" som hör hemma överallt och ingenstans. Ja, då behövs någon som berättar för oss om värdet av tillhörighet.
Vi vill höra till, nej vi inte bara vill, vi måste höra till. Veta var vi hör hemma, veta att det finns människor runt omkring oss som känner oss och vår historia. Storstädernas anonymitet kan se lockande ut på ytan, men vilsenheten och ensamheten lurar bakom den glänsande fasaden.
När allt ska gå snabbare, allt blir ytligare och allt ska göras med minsta möjliga motstånd. När rötter kapas och det naturliga, sedan länge givna hånas, då är en bok som denna en motvikt, något att hålla upp som en fana.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar