Fåglarna flyger i plog över himlen,
ropandes med hesa röster, mot målet, mot målet!
De manar mig att lyfta mitt hopp, minnas min längtan,
att hålla ut och inte förtröttas.
Och jag vill svara på deras rop.
Ja, mot målet, mot hemlandet!
Mitt inre fylls av jubel och tillförsikt.
tisdag 29 november 2016
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En smekning på min kind på höstkanten så där i förbifarten det var väl inte så farligt Som om jag skulle tro dig som om jag inte vet ...
-
Det är detta endast detta skönheten kallar mig till Blommande grenar om våren Havets rullande vågor Kvällshimlens outsägliga färger Ögats...
-
Att växa i helighet Ibland i klara stunder ser jag alla förspillda tillfällen, så ofta de runnit mig ur händerna. Om och om igen har de lagt...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar