Nu träder det fram ur skuggorna. Ensamt lysande obeskrivligt vackert.
Det lilla trädet i parken som ingen lagt märke till under hela sommaren.
Nu när mörkret närmar sig och kylan sänker sig då visar det sig i all sin prakt.
Ett oansenligt träd förvandlas.
Det obetydliga och ringa är det som en dag kommer att lysa klarast och starkast.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Det är detta endast detta skönheten kallar mig till Blommande grenar om våren Havets rullande vågor Kvällshimlens outsägliga färger Ögats...
-
Att växa i helighet Ibland i klara stunder ser jag alla förspillda tillfällen, så ofta de runnit mig ur händerna. Om och om igen har de lagt...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar