Hon stod där tyst och lite försagd.
-Får jag komma in? Jag har knackat länge på din dörr.
Jag kände inte igen henne. Vem var hon? Var kom hon ifrån.
Och ändå var det något välbekant över henne som fick mitt inre att glädjas
Hon sträckte sina armar mot mig och tvekande lät jag mig omfamnas. Först då när jag kände värmen från henne förstod jag vem hon var.
-Men kom in! Förlåt mig att jag låtit dig stå här ute och vänta, förlåt! Jag har inte hört dig, jag trodde knappt du fanns längre. Trodde du inte ville besöka mig. Kom in nu!
Och hon kommer in. Jag låser upp alla stängda rum. Öppnar alla fönster, låter ljuset flöda.
Lyckan har kommit på besök!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
I natten I utmarkerna bortom mina resurser bortom min kontroll Irrar vid gränstra kterna ödsliga vidder Utkastad Vantroget ser jag mig o...
-
Gryning Jordens andedräkt svävar över åkrar och ängar Sveper sin mjuka filt Slipar av det vassa och kantiga Solens milda varsamma strålar Oc... -
"Under omprövning" En antologi om konst, kanon och kvalitet Antologin "Under omprövning" (red. Johan Lundberg) kommer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar