Hon stod där tyst och lite försagd.
-Får jag komma in? Jag har knackat länge på din dörr.
Jag kände inte igen henne. Vem var hon? Var kom hon ifrån.
Och ändå var det något välbekant över henne som fick mitt inre att glädjas
Hon sträckte sina armar mot mig och tvekande lät jag mig omfamnas. Först då när jag kände värmen från henne förstod jag vem hon var.
-Men kom in! Förlåt mig att jag låtit dig stå här ute och vänta, förlåt! Jag har inte hört dig, jag trodde knappt du fanns längre. Trodde du inte ville besöka mig. Kom in nu!
Och hon kommer in. Jag låser upp alla stängda rum. Öppnar alla fönster, låter ljuset flöda.
Lyckan har kommit på besök!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Det är detta endast detta skönheten kallar mig till Blommande grenar om våren Havets rullande vågor Kvällshimlens outsägliga färger Ögats...
-
Att växa i helighet Ibland i klara stunder ser jag alla förspillda tillfällen, så ofta de runnit mig ur händerna. Om och om igen har de lagt...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar