Hon kommer till mig som ett vitt litet lyckopiller varje morgon.
Kryper ner under mitt täcke. Nära, nära vill hon komma. Varm och mjuk av sömnen.
Stryker bort all min tvekan inför dagen.
Hon kommer med livet.
Mamma du är ett träd, säger hon och slår armarna runt min hals.
Ett träd tänker jag. Ett träd med stora starka grenar. Ett träd som står rakt och stolt, sträckande sig mot himlen. Ett träd som skyddar mot fallande regn.
Ja, ett träd ville jag var.
Mamma du är honung, säger hon och ger mig tusen pussar.
Honung tänker jag. Honung som lindrar och lenar. Söt och mjuk. Honung som värmer och läker.
Ja, honung ville jag vara.
Kom mitt älskade barn, ingen kan väcka mig som du!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Det är detta endast detta skönheten kallar mig till Blommande grenar om våren Havets rullande vågor Kvällshimlens outsägliga färger Ögats...
-
Att växa i helighet Ibland i klara stunder ser jag alla förspillda tillfällen, så ofta de runnit mig ur händerna. Om och om igen har de lagt...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres...
Så vackert!
SvaraRadera