Hon kommer till mig som ett vitt litet lyckopiller varje morgon.
Kryper ner under mitt täcke. Nära, nära vill hon komma. Varm och mjuk av sömnen.
Stryker bort all min tvekan inför dagen.
Hon kommer med livet.
Mamma du är ett träd, säger hon och slår armarna runt min hals.
Ett träd tänker jag. Ett träd med stora starka grenar. Ett träd som står rakt och stolt, sträckande sig mot himlen. Ett träd som skyddar mot fallande regn.
Ja, ett träd ville jag var.
Mamma du är honung, säger hon och ger mig tusen pussar.
Honung tänker jag. Honung som lindrar och lenar. Söt och mjuk. Honung som värmer och läker.
Ja, honung ville jag vara.
Kom mitt älskade barn, ingen kan väcka mig som du!
tisdag 10 december 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Dagordningen av Éric Vuillard Vilket språk och vilket budskap! Låt dig inte luras av den tråkiga framsidan, detta är en bok att sugas in i o...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres... -
Det är morgon och Gabbi har börjat dagen med en utomordentligt god intetion: "Idag ska jag inte ha låkigt"! Under hösten har den v...
-
Inströmmande Urgröpt Tömd Tillintetgjord Själen ett gapande sår En välsignelse - nu kan Du fylla mig strömma in i tomrummet När allt bry...