Lite toapapper kan förvandla allt!

Det är morgon och lite stressigt som vanligt.
Jag borstar tänderna på stora tjejen, just då trillar Gabbi på badrumsgolvet och gör sig lite illa och börjar skrika, samtidigt ser jag i ögonvrån hur lilltjejen sträcker på sig och vecklar ut sina teleskoparmar och lyckas såklart nå upp till toarullen och drar ut så mycket papper hon bara kan. Varför händer allt samtidigt?

Jag vet att innan jag hinner blinka kommer hela golvet att var fullt med små, små pappersbitar. Jag suckar och tänker att det är hopplöst att hålla koll på henne, hon är överallt! Trots sina unga år är hennes brottsregister minst sagt digert.
Listan toppas av vandalisering, tätt följt av olaga intrång på privat område(de stora barnens rum!),nedskräpning och tippning av matavfall på olovlig plats.
Och denna dag kommer visst börja med ännu ett fall av nedskräpning!

Men så ser jag hur hon river av en bit av pappret och sätter sig ner bredvid Gabbi och börjar torka hans tårar! Sen klappar hon honom på huvudet och säger några väl valda tröstens ord. Exakt vad hon säger är dock lite svårt att urskilja,(något slags kalkonliknande ljud) men dom ger avsedd verkan och Gabbi tystnar alltmedan hans tårar torkas bort grundligt.
Stora tjejen börjar skratta: "Titta vad snäll hon är, hon torkar hans tårar!

Och mamman ler!