...eviga längtan till ljus och frid!

Så närmar sig julen igen. Och det blir väl som vanligt nya försäljningsrekord,
mer köttbullar, mer glitter och mer ljusslingor. Många förfasar sig över denna konsumtion och med all rätta. Det hela har något desperat över sig, man tycks tro att om man bara köper lite mer av allt så kommer snart julglädjen att infinna sig. Snart kommer den lycka som man så hett längtar efter.

Det är kanske det som all denna konsumtion handlar om, visst finns det rent egoistiska inslag, men i botten kanske det handlar om en längtan som envist tränger sig på, en längtan efter ljus och frid. Ordet frid finns väl knappast längre vare sig i bokstavlig mening eller i verklig mening. Men varje jul sjunger vi om den eviga längtan efter ljus och frid. (I sången "Jul, jul strålande jul")

Och den längtan är stark och djup. Förra veckan skrev jag klart ett radioprogram om just längtan. Längtan är inget vi ska gömma undan utan istället våga lyssna på när den kallar på oss. Jag tror vi är skapta för att leva hela och fulla liv, leva i frid. Och kanske är det så att all köphysteri kring julen bottnar i denna längtan efter frid?
Vi sjunger om stjärnan som inte leder bort men hem. Och vi längtar hem, hela vår kropp och själ längtar efter vårt sanna hem.