"Mamma är du min kompis? Jag tycker om dig så här mycket, jätte,jättemycket!"
Så säger han lilla Gabbi, och sträcker ut sina små armar så långt det bara går.
Och då säger jag: "Jag tycker om dig så här mycket!"
Och sträcker ut mina armar så långt det går, och det är ganska långt!
Sen tar jag honom i min famn.
Är det något jag vill ge dig mitt barn så är det en famn som är stor och vid,
som famnar dig och allt vad du rymmer. Jag hoppas och ber att jag når ända fram till ditt ropande hjärta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Det är detta endast detta skönheten kallar mig till Blommande grenar om våren Havets rullande vågor Kvällshimlens outsägliga färger Ögats...
-
Att växa i helighet Ibland i klara stunder ser jag alla förspillda tillfällen, så ofta de runnit mig ur händerna. Om och om igen har de lagt...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar