När vi sitter vi frukostbordet säger lilltjejen skrattande till Gabbi:
-Din lilla biracka, din lilla biracka!
Jag får en känsla av att hon inte riktigt vet vad det betyder och rättar henne och säger att det heter "byracka" och så förklarar jag vad det är, varpå hon säger:
-Vaaa!?
Hela hon ser ut som ett frågetecken, ungefär som om jag sagt att det stod en elefant ute på gården!
- Och jag som trodde att det hette "biracka". Jag trodde att det var ett bi som hittar på rackartyg!
Ja, så kan det gå, det är inte så lätt med svenskan! Tur att jag är svensklärare, så jag kan lära dom ett och annat!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En smekning på min kind på höstkanten så där i förbifarten det var väl inte så farligt Som om jag skulle tro dig som om jag inte vet ...
-
Det är detta endast detta skönheten kallar mig till Blommande grenar om våren Havets rullande vågor Kvällshimlens outsägliga färger Ögats...
-
Att växa i helighet Ibland i klara stunder ser jag alla förspillda tillfällen, så ofta de runnit mig ur händerna. Om och om igen har de lagt...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar