Kvällspromenad

Våren är löfte

är hopp i varje blomma

ljusgrönt jubel 

Körsbärsträdet står brud 

skir och oskuldsfull

I skönheten avtecknar sig smärtan

brutalt

Mot det ljusa framträder det 

förlorade 

frusna löften 

vissnat hopp

avhuggen framtid 

Skönheten väcker sorgen

Allt som inte blev 

Koltrasten sjunger längtan 

Överallt välver sig 

skimrande kvällshimmel 

Famnar allt 

Orkar inte be säger du

din sorg

din längtan

din ångest 

är bön i sig 

Din trasighet

ett öppet sår 

Finns det en starkare bön 

Dina tunga suckar 

rökelse mot himlen 

outsägliga 

Så nog ber du

dagar och nätter 

I smärtan

Kroppen skriker

bryts

sönderdelas

mals ner

Utspänd i natten

Vänder blicken 

mot smärtornas man

Ögonblicket 

när nöd blir till nåd

Till dig som kämpar

Makterna stormar

slungas

mot dig 

Försvarslös

din kraft

sjunkit samman 

sviker dig 

Fatta mod!

Ta upp dina vapen

vars namn är:

hjälplös

vanmäktig

tillintetgjord 

Med dessa vapen i hand 

oövervinnerlig 

Gång på gång 

drivs du mot Gud 

Han segrar när han lider

Skulle det inte gälla dig? 

Kors och seger 

evigt förenade 

 Att vara bön 

När människan själv blir till bön

Bönen förkroppsligad,

tar gestalt 

Som ett träd

som i sig själv är bön 

sträcker sina grenar oavlåtligt mot himlen 

Låt min kropp bli till bön

låt bönen bli kropp

En dröm 

En inre borggård 

grå stenmurar 

Han står

en virad törnekrona i handen 

Hon knäböjer 

skall kröna hennes ljusa huvud 

förskräckt 

hon är icke värdig

Han framhärdar 

kronan skall ges henne 

Och hon vet 

en kostbar gåva 

böjer sitt huvud 

Lidandets krona 

Hur kan han?

allt tas ifrån dig

glädjen

styrkan 

hoppet

utblottad 

Hur kan han?

Ditt hjärta töms

utarmas

mörker ropar till mörker

ekande

Ja, hur kan han? 

Töms för att fyllas

med honom själv

Nedlägger 

skatter i ditt inre 

Endast så

bli överlåten

säga ditt ja till allt