Del 1

Pågick det en massformation under pandemin?

Vad hände egentligen under pandemin? Hur kunde hela länder stängas ner och rättigheter tas bort över en natt? Är svaret att världen befann sig i en massformation?

Det menar Mattias Desmet, professor i klinisk psykologi. I en mycket intressant intervju i “Tucker Carlson today” förklarar Desmet hur en massformation uppstår.

Desmet är kontroversiell och har fått både många anhängare och kritiska motståndare, så rådet är att lyssna med urskillning. Desmet såg redan tidigt i pandemin att de matematiska modellerna gällande virusets farlighet inte stämde. Han började också se tydliga tecken på en massformation.

En massformation ligger nära det mer kända begreppet masspsykos. Massformation är när en stor grupp människor följer ett komplett galet narrativ utan att vara kritiska. De utsätts för massiv propaganda ofta i syftet att skapa skräck och ren panik. Människor som befinner sig i en massformation förlorar helt förmågan till kritiskt tänkande.

Varken hög utbildning eller intelligens är ett skydd mot massformation, snarare tvärtom. Massformation går ofta hand i hand med en totalitär stat. Det finns flera  exempel på massformation i historien till exempel häxbränningarna som urartade i ren hysteri, människors agerande i nazityskland och under revolutionen i Iran år 1979.

Risken för massformation ökar i samhällen där människor saknar mening och samhörighet. I dessa samhällen finns också ett stort mått av “flytande ångest”. Även denna komponent bidrar till en större risk för massformation. När människor går in i en massformation får de helt plötsligt del av en större gemenskap, de känner sig inte längre lika ensamma. De kämpar för något tillsammans och äntligen finns ett syfte med deras liv, man blir delaktig i något större. Detta ger mål och mening.

Den kollektiva gemenskapen som skapas i en massformation skänker en hög grad av tillfredsställelse, som man gör allt för att bevara, hur absurt narrativet än är.

Därför ses kritiska röster som ett enormt hot, eftersom då skulle människan åter kastas tillbaka till sitt tidigare mycket plågsamma tillstånd av ångest, meningslöshet och ensamhet. Därav den stora intoleransen mot oliktänkande. I slutfasen av en massformation attackeras oliktänkande helt utan urskillning. Självbedrägeriet måste vidmakthållas oavsett kostnad.

Desmet menar att det var just en massformaion vi såg under pandemin och fortfarande ser. Stämmer hans analys? Låt oss se på vad som hände under pandemin.

Redan tidigt i pandemin var det tydligt att vi alla var i krig mot viruset. En gemensam fiende som skulle krossas till vilket pris som helst. Vi skulle alla tillsammans sluta upp mot detta hot. Bilder spreds på människor från Kina som föll ihop på gator och torg av den nya smittan. 

Skräcken grep tag i oss alla. 

Samhällen stängdes ner, givna rättigheter togs bort och demonstranter möttes med polisbrutalitet. I Sverige kom vi relativt lindrigt undan, men i många länder låstes människor i princip in i sina hem.

När vaccinerna kom pågick en helt öppen diskriminering. Nyss helt otänkbara och oförsvarbara regler infördes och accepterades med en obehaglig lätthet.

Människor som valt att ställa sig utanför massan blev nekade inträde till restauranger och konserter, de blev av med sina arbeten och de hånades av både media och stora ledare. Vaccinpass infördes i många länder, inte för att stoppa smittan utan för att göra folk villiga att vaccinera sig.

De ovaccinerade sågs som farliga och osolidariska. Man sa att det var de som drev smittan. Det visade sig dock ganska snabbt att vaccinerade också blev sjuka och spred smittan, men man hade hittat en syndabock, vilket man gör i alla kriser. 

De som tidigare i andra sammanhang sett diskrimineringar i varje buske var nu knäpptysta. Ett gemensamt samförstånd bredde ut sig: de ovaccinerade sågs som fritt villebråd.De behandlades som spetälska, utstötta ur gemenskapen. Ingen fick ens ge dem en kram.

Solidariska skulle vi vara, men bara med de som var med i massan. Runt fikabordet på jobbet luftades åsikter om att vaccinerade inte borde få vård om de blev sjuka. De fick ju skylla sig själva. 

Påven sa att det var en moralisk skyldighet att vaccinera sig och att vi skulle vara solidariska. I min kyrka stängdes portarna för ovaccinerade. De “orena” fick gå i en särskild mässa. Och jag satt där i kyrkbänken och tänkte på Jesus som umgicks med människor på samhällets botten: publikaner och syndare. Idag hade man sagt: se han umgås med ovaccinerade och syndare.

Folk var förvånansvärt villiga att prova ett relativt oprövat vaccin, några långtidsstudier fanns ju av förklarliga skäl inte. Att många valde att ta vaccinet kan jag förstå, men varför behovet av att visa upp det? Sociala medier svämmade över av lyckliga människor som basunerade ut att de nu minsann var vaccinerade. Bekräftelsen kom omedelbart i form av tummar upp och hjärtan. De hade fått sitt kvitto på sin solidaritet, de var på rätt sida och fick vara med i gemenskapen.

Från alla håll var det en massiv propaganda. SVT sände dagliga presskonferens och redovisade antalet döda. Vi matades minut för minut med död och skräck. 

På sociala medier bannades oliktänkande på löpande band, vilket fortfarande pågår. De som vågade ställa kritiska frågor förlöjligades och stämplades som antivaxxare, det vill säga knäppskallar.

Räcker allt detta för att klassa det som hände för en massformation? Svårt att säga, jag är varken professor eller psykolog, men en sak vet jag: propagandan var massiv, givna rättigheter togs bort och oliktänkande diskriminerades på bred front. Och sist men inte minst: i princip all debatt kvävdes. 

Desmet menar att om en massformation ska upphöra krävs det att kritiska röster oförtröttligt talar ut. I en tid när världen avhumaniseras är människor som konsekvent håller sig till sina etiska principer av avgörande betydelse. 

En sista reflektion. Den massiva samhällsomvandlingen som skedde under pandemin motiverades hela tiden med mantrat: vi måste rädda liv. Inget pris tycktes vara för högt, att stänga in människor i månader, använda sig av ett helt nytt vaccin, ta bort rättigheter. Allt var tillåtet för syftet handlade ju om att rädda liv. Samtidigt dör 73 miljoner varje år och då kallas det hälsovård. Inte ett finger lyfts för dessa små. Inga program finns för att rädda deras liv, inga åtgärder och inga kampanjer.

I Kanada infördes som bekant stenhårda lockdowns - i syfte att rädda människoliv. Samtidigt tog man livet av 10 000 människor år 2021 genom assisterat självmord! Se mer här!

Det pågår en glorifiering av självmord, vi ska bli inspirerade. Människor som lider av psykisk sjukdom, depression, ensamhet, svårigheter med att betala räkningar och skulder kommer att erbjudas en väg ut. Syftet är att bli av med dessa människor nu när vi går in i en djup lågkonjunktur.

Tillägg: Se denna intervju med Douglas Murray

Det är helt uppenbart att dessa nedstängningar inte handlade om att rädda liv, det är en farlig villfarelse att makteliten skulle värna den lilla människan. Det handlade om makt och att människor skulle tvingas att ta vaccinet.