Jag ser att han är ledsen och arg när han kommer gående över gården och när vi kommer in sätter han sig i trappan. Tårarna bränner i hans ögon och så kommer allt; hur han blivit retad och påhoppad, hur han försökt att inte bry sig men att det inte hjälpte, dom bara fortsatte. Mest var det en kille som var ny på gården och dessutom yngre än honom.
Jag sitter bredvid och med armen om honom. Jag frågar och lyssnar. Han säger att han ju inte är så tuff, men han brukar inte bli retad och verkligen inte av någon som är yngre!
Vi sitter där en lång stund.
När han gått och lagt sig vill han krama mig en extra gång. Jag frågar honom om det gjorde ont i hjärtat när han blev retad.
Ja, säger han, det kändes som sten i mitt hjärta. Mamma varför känns det så?
Jag kramar honom igen, alltmedan en tår hastigt rinner på min kind och jag säger att jag vet precis hur det känns, ont och tungt. Men varför?
Ja, varför känns det så? Jag vet inte mitt barn! Kanske för att hjärtat är oskyddat och sårbart, kanske för att hjärtat är ömtåligt och vackert.
Jag viskar i hans öra att han är älskad, älskad av mig och älskad av Gud.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att växa i helighet Ibland i klara stunder ser jag alla förspillda tillfällen, så ofta de runnit mig ur händerna. Om och om igen har de lagt...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres...
-
Inströmmande Urgröpt Tömd Tillintetgjord Själen ett gapande sår En välsignelse - nu kan Du fylla mig strömma in i tomrummet När allt bry...
-
Tankar efter fastereträtt Fikonträdet Hugg ner tålamodet slut Utan frukt inget existensberättigande Trädgårdsmästaren ber bevakande låt st...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar