Du säger att jag alltid är så glad när vi ses. Om du bara visst.
Ja, jag är glad. Men det är ditt ljus som du ser lysa i mig, det är din värme som värmer mig.
Så länge du är här är du mitt skydd mot allt som hotar, en skyddsvall mot havets förgörande krafter. Så länge du är här kan jag tro att det finns ett vanligt liv, någonstans, om än långt borta.
När du går och stänger dörren dröjer sig värmen och ljuset kvar.
Men snart kommer den råa kylan krypande och jag blir som förlamad.
Oförmögen att värja mig.
Jag har mitt berg att bestiga, som bara tycks bli högre och högre.
Om du visste, hade du stannat en stund till?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
I natten I utmarkerna bortom mina resurser bortom min kontroll Irrar vid gränstra kterna ödsliga vidder Utkastad Vantroget ser jag mig o...
-
Gryning Jordens andedräkt svävar över åkrar och ängar Sveper sin mjuka filt Slipar av det vassa och kantiga Solens milda varsamma strålar Oc... -
"Under omprövning" En antologi om konst, kanon och kvalitet Antologin "Under omprövning" (red. Johan Lundberg) kommer...
Anna - du har alltid EN som är hos dig - och i tankarna är mamma o pappa med dig...
SvaraRadera