En ensam hand

Jag läste en intervju med en ambulanssköterska:

"Runt jul ringer många 112 och larmar om bröstmärtor. Men när ambulansen kommer ut kan behoven vara helt andra.
- Vi undersöker naturligtvis om det kan röra sig om hjärtinfarkt, men flera gånger har folk varit så ensamma att de larmat för att få sällskap på jul. De vill träffa en människa, få någon som stryker dem över handen och få byta några ord."

Inte får man väl göra så, ringa ambulansen när man inte är sjuk, kanske du tänker.
Ambulansen ringer man när det hänt en olycka och någon skadat sig.

Men var ringer man när ensamheten hugger och slår?
Var ringer man när hjärtat stelnar i ensamhetens köld?
Som om det inte skulle kännas,inte göra lika ont som en hjärtinfarkt.

Ensamhet känns, inte bara som tung och dov känsla, utan även rent fysiskt.
Det gör ont i kroppen, i hjärtat, stickande pilar. Näst intill outhärdligt.
Ja, det är något att larma för!
Kom nu och klappa min hand,skynda innan vaken fryser till is,
kom och var min vän. Klappa min ensamma hand.