Vänliga dagar

Nu är det vänliga dagar. Solens strålar är mjuka och tillgivna.
Jag går med barnen till ängen och hästarna. Vattnet rinner stilla i ån. Och ljuset är milt.

Sen går vi till parken och Jojo vill visa att det nu har kommit näsor på "Näsduksträdet". Vi går dit för att titta. Där hänger frukterna och med lite fantasi så ser det ut som näsor. Men i våras när det blommade behövdes ingen fantasi för att se "näsdukarna" som hängde och vajade på grenarna.
Blommorna ser nämligen ut precis som näsdukar! Det är ett sällsamt träd och en del menar att det är ett av världens vackraste träd!

När vi kommer ut ur parken är hela vägen full av maskiner och till pojkarnas stora lycka håller dom på att lägga ny asfalt. Länge står dom o tittar; "Bara lite till, snälla, snälla!" Visst, vi kan stå en liten stund till, för mamma tycker också att det är spännande!

Det är det som är så bra med barn, man kan stå och titta på saker och ting som man annars inte vågar göra. För det skulle ju se bra konstigt ut om man bara ställde sig och glodde så där rätt upp och ner. Men med barn går det som sagt bra!