Livet är nära, jag hör hur det andas.
På andra sidan av min vägg, längtandes och väntandes.
Jag hör varje andetag. Det är bara någon decimeter i mellan oss.
Men väggen är hård.
Jag ser ingen dörr, inget fönster.
Jag har letat länge och slagit min panna blodig mot väggens sten.
Men nu vill jag ta upp min pensel och måla en vacker dörr på min vägg,
jag vill måla ett fönster. Ett stort och härligt fönster med djupa fönsterkarmar och gröna växer
Kanske, kanske kan jag då gå ut genom min målning.
Kan det vara så lätt att komma ut?
Jag vill sträcka ut mina magra armar och gripa livet.
Livet tränger sig aldrig på, utan väntar bara stilla.
Det är jag som måste famna det.
Jag som måste hitta ut.
Jag vill ta upp min pensel och måla...
tisdag 28 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kvällspromenad Våren är löfte är hopp i varje blomma ljusgrönt jubel Körsbärsträdet står brud skir och oskuldsfull I skönheten avtecknar s...
-
I natten I utmarkerna bortom mina resurser bortom min kontroll Irrar vid gränstra kterna ödsliga vidder Utkastad Vantroget ser jag mig o...
-
Gryning Jordens andedräkt svävar över åkrar och ängar Sveper sin mjuka filt Slipar av det vassa och kantiga Solens milda varsamma strålar Oc...
-
"Under omprövning" En antologi om konst, kanon och kvalitet Antologin "Under omprövning" (red. Johan Lundberg) kommer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar