Att le som ett barn

Finns det något vackrare än ett litet barn som ler och skrattar?
Inget går upp mot ett bebisleende med två små söta (men vassa!) tänder!
Det är omöjligt att motstå ett sådant leende. Hela hon ler och skrattar med allt vad hon är och har. Det är en sådan gåva att få se hennes glittrande ögon!

Jag minns att jag som barn ibland tyckte att det var något konstigt med vuxna människors leende, inte så att dom inte log på riktigt. Dom log med både munnen och ögonen, men ändå var det ett stråk av vemod över leendet, ett mörker och en sorg någonstans. Jag förstod aldrig riktigt.

Nu förstår jag varför vuxna ler sådär. Jag antar att jag själv ler så nu.
Ett barns leende är en spegelblank sjö, alldeles ren och klar. Inga stormar har ännu grumlat ytan, ingen oro har stört friden. Livet är gott (allt ska smakas på!)och härligt att leva! Livet vill väl.

Jag vill le som ett barn igen, le med munnen, ögonen och själen!