Orkar inte be säger du
din sorg
din längtan
din ångest
är bön i sig
Din trasighet
ett öppet sår
Finns det en starkare bön
Dina tunga suckar
rökelse mot himlen
outsägliga
Så nog ber du
dagar och nätter
En smekning på min kind på höstkanten så där i förbifarten det var väl inte så farligt Som om jag skulle tro dig som om jag inte vet ...