I mörkret

Vi går vilse i mörkret, konstigt vore något annat.
Hur skulle vi kunna hitta rätt i detta mörker? Lika mörkt som en sen eftermiddag i november.

I mörkret famlar vi, snubblar och gör oss illa gång på gång. Det vi trodde vara liv och värme visar sig vara något helt annat.
Men vi är iallafall fria i detta mörker, fria och oberoende. Ingen ska minsann få säga oss var stigen går att finna. Ingen får ens antyda att det kanske finns en stig.
För vi är fria, fria i ett tätnande mörker som letar sig ändå in i själen.
Och vi är självständiga.
Och vi är själva.

Vilse går att dela.
Vill se!
Ja, det är detta iallafall några av oss längtar efter i vår vilsenhet.
Om det ändå gick att se!

Jag ser inte ännu, det gör jag inte. Jag famlar precis som du i ett mörker som pressar sig mot mig.
Men det finns fotspår att följa.
Svagt glödande.