Det ofattbara

22 pärmar samlar jag ihop.
Det var det som gavs mig. Det som blev kvar av alla glansiga drömmar.
22 pärmar
Där ryms allt.
Slingrande svarta lögner. Kringströdda löften som föll sönder i mina händer.

Så det var detta jag kämpade för i alla åren.
Alla långa kvällar, alla ensamma helger. Kvällar som aldrig blev till natt utan bara övergick i ännu en dag.
Mat, tvätt, barn, städning, sjukdom, gråtandes av trötthet och oro.
Och den grå gröten när inget annat fanns.
Men det skulle ju bli bättre....
Bara en tidsfråga.
Som jag kämpade!

Sorgen står stum med nedböjt huvud.
Likt en snidad träfigur med tom blick.
Oförmögen att greppa det obegripliga.

För 22 pärmars skull.

November

Påväg hem från jobbet i novembermörkret med lätt duggregn i ansiktet. Nakna svarta grenar i lyktskenet.

Avskalat och ärligt, de glittrande storslagna drömmarna är för länge sedan borta. 

Nils Bolanders dikt kom i mina tankar:

November

Sommaren har jag trots allt
aldrig riktigt litat på -
så översvällande och inställsam
med sitt solsmicker,
sitt blomsterfjäsk
och trastkrusande.

Liksom om den vore
osäker på sig själv
och ville dölja det
bakom en tvärsäkerhet
av fjärilfladder
och fågelpladder.

Det går an att spendera
med det som inte är ens eget.
Sommaren är självupptagen
som en skönhetsdrottning,
berusad av sin förföriska charm.
Speglar sig dagen i ända
i alla blanka vatten
och ler mot sin egen bild.
Lyssnar behagsjukt
på ekot av sin egen röst:
tordönsröst, västanviskning, vågmummel.

         Vilken stor teater på friluftsscenen!

Tacka vet jag
en snål, kort dag i november
med så genomskådande, allvarliga ögon.
Fåmäld och lågmäld
i sin nakenhet,
hederligheten själv
i sitt plundrade armod.

Det är någon att hålla i hand,
när man ska till att dö.
En som är vän
med sömnen och döden
och van att hålla likvaka.

En dag i november,
då löftena frusit till klirrande is
på vattenpussarna
och förhoppningarna
blivit till tjäle i jorden,
såg jag Kristus
vandra över barmarkerna
in i granarnas katedral
till aftonsången.
Mullen blommade inte
i hans spår
men kvällshimlen blödde
över hans huvud.