I mörkret

Förklädd kommer du till mig

En mantel av smärta

Hur skulle du annars vara klädd?

Du som är smärtornas man

 

Avklädd

Åren som går

ett ständigt avklädande 

planer går om intet

framgång blir motgång 

trygghet osäkerhet

hälsa byts mot värk

sömn mot skärande ångest

kraften tunn

Sjok efter sjok kläds av mig

under bittra tårar

krampaktigt vill jag hålla kvar 

men trons öga jublar

ett steg närmare målet

Varje förlust en vinst 

själen utblottad, naken

Till sist en tunn slöja mellan mig och hans ansikte

En vindpust blåser den bort

Gud ensam räcker

I klostret 

Någon gång mellan sext och non

En förnimmelse

En skymt 

En doft 

Vägen nedåt

Skruvarna dras allt hårdare 

Smärtan bränner

Men någon gång mellan sext och non

Snuddar jag vid din mantel 

Visar Du en glimt av dig själv

Inget som komma skall finns att frukta

Följa

Brutalt höggs vägen av 

upplöstes inför mina ögon 

Oförmögen och ovillig att ta in

 - den givna vägen fanns inte mer 

 

Försökte finna en stig, något att följa 

Ödemarken gav mig varken stigar eller utmärkta leder 

Endast detta: tag ett steg till och sedan nästa 

Någon ny tydlig stig fann jag aldrig 

Nu följer jag ljudet av bäckens porlande 

fågeln som flyger framför mig 

mot gläntan 

följer vinden som för mig framåt 

Hur jag vet vägen undrar du 

Nej jag vet inte, jag bara följer 

Tätt intill

Ett fulländant ögonblick

Ser med min inre blick

själva essensen uppenbaras

Skönheten träder fram på ett överjordiskt sätt 

Jag ser ett träd

men nej inte bara ett träd

jag ser allt i detta träd

allt finns samlat här

koncentrerat

fulländat

Ett grässtrå klätt i den första gnistrande frosten

En fågel upplyst underifrån av solens sista strålar

Ett samtal där djup ropar till djup

I de ögonblicken saknar jag intet

Då vet jag att 

Han är

I kassakön

Och allt rullar på?

Han säger det som ett faktum snarare än en fråga.

Jag nickar. 

Men nej, allt rullar inte på. 

Det är grus i maskineriet, om man säger så.

Hackar rejält, 

stannar upp långa stunder, 

konstiga skärande ljud.

Det låter faktiskt inte alls bra.

Men om du säger det så

allt rullar på

-med mig under hjulen.

Tunn linje

Kraften slut innan dagen nått sin ände

timmarna så många

dagarna så långa

Sorgen lurar strax under ytan

Spegelblank

En monstruös skugga under vattnet

En tunn skiljelinje

Om någon skulle fråga

se mig i ögonen

sakta stryka bort hårslingan

Då skulle den stilla ytan 

Brista

Viker med blicken

Skrattar och säger

Jo, det är väl bra