Avklädd

Åren som går

ett ständigt avklädande 

planer går om intet

framgång blir motgång 

trygghet osäkerhet

hälsa byts mot värk

sömn mot skärande ångest

kraften tunn

Sjok efter sjok kläds av mig

under bittra tårar

krampaktigt vill jag hålla kvar 

men trons öga jublar

ett steg närmare målet

Varje förlust en vinst 

själen utblottad, naken

Till sist en tunn slöja mellan mig och hans ansikte

En vindpust blåser den bort

Gud ensam räcker