Lego äger!

När genustramset står en upp i halsen och vill bestämma vad barnen ska leka med då kan det vara skönt att läsa detta från bloggen cornucopia:

"Men har kulturgenusvänstereliten brytt sig om att fråga sina barn vad de vill leka med? Barn vill ha roligt, kulturgenusvänstereliten vill tukta barn politiskt. Det går utmärkt att köpa flicklego till pojkar och pojklego till flickor. Men är man kulturgenusvänsterelit så finns det tyvärr inget tråk-lego. Tråk-lego, med gråa figurer i grå färger och med obestämt genus som sitter i var sin fåtölj och läser Röda Rummet, har efter noggranna marknadsundersökningar visat sig vara tråkigt enligt barnen."

Läs hela inlägget här!

Sen språkutveckling!

Hon sköter om sin lilla docka med allra största omsorg. Bädda, bära, mata och så bada då och då! Men idag kommer hon till mig och ser bekymrad ut, det är något som inte stämmer: "Dockan inte prata!" Ja, kära nån vad svarar man väl då! Jag får väl agera bvc-tant och förklara att alla barn utvecklas olika och det är absoluuuut inget att oroa sig för. Det gäller bara att stimulera språkutveckligen, typ! Lite senare sitter hon i soffan med dockan brevid sig och läser högt ur en bok. Hon pekar på bilder och förklarar. Hoppas det hjälper, annars får vi väl koppla in moster logoped!

Allt kan ändras...

Jag tittar på några foton i mobilen från förra sommaren. Dom ser nästan overkliga ut, så grönt det var överallt, så ljust och varmt. På ett kort är barnen ner vid den lilla bron vid ån och trädens grenar hänger ner och bildar en liten tunnel av grönska.
Såg det verkligen ut så? Det är svårt att fatta nu när allt är brunt och visset.
Och träden kala och nakna.
På ett annat kort står dom på en liten väg mellan böljande sädesfält och solen lyser varm. Nu är det bara svart och kall jord där. Ännu.

Jag blir påmind om att allt kan ändras. Det var visserligen länge sedan och jag har nästan glömt hur det var. Länge sedan solen lyste, länge sedan livet bjöd på överflöd och glädje. Men allt kan ändras, inte så att det blir precis som förut, nej, kanske inte så. Men ändras, nog kan det förändras? Säg att det är så!

Kastanjeknopparna har redan börjat svälla och glänser blanka i solljuset.

Metoder för att få upp en morgontrött mamma!

Hon börjar med peptalk; "Mamma e bäst! Mamma e bäst! Heja mamma!"
(Riktigt trevligt att vakna så måste jag säga!)
Sedan övergår hon till lite mer brutala metoder eftersom det förstnämnda inte fick önskad effekt. Hon hoppar upp i sängen och sätter sig på mig och säger:
"Upp och hoppa hästen! Hoppla! Hoppla!"
(Detta brukar hjälpa för den trötta hästen börjar skratta och masar sig upp!)

Men om det inte hjälper övergår hon till lite mildare metoder, hon ger mig mina glasögon! Och då kommer mamman snabbt på fötter eftersom lilltjejen är en omvänd ingenjör och det är trevligt om glasögonen förblir hela.
Sista utvägen är att tända lampan, hon behöver sällan gå så långt, men det är bra att ta till!
Jag måste säga att för att bara vara 2 1/2 år så har hon en väl utvecklad strategi för att få upp en trött mamma!

Äntligen några som vågar säga hur det är!

Jag läste en intressant insändare i Blekinge läns tidning.
Rubriken är "Varför vill ni inte ta vara på tiden med era barn?"

Frågan ställs av några pedagoger på en förskola. Och frågan är viktig, varför tillbringar föräldrarna allt mindre tid med sina barn? En förklaring är förstås att det är svårt att leva på en lön, men det är bara en delförklaring. Den största förklaringen tror jag är att föräldrar idag tror att barnen tar skada om de inte går på dagis, att de missar något och inte utvecklas socialt. Föräldrar har helt gått på den myten och underkänner sig själva i sitt föräldrarskap.
Självklart kan dagis tillföra saker men då som ett komplement. Idag när barnen tillbringar det mesta av sin vakna tid på dagis blir dagis mer än ett komplement och små barn kan påverkas negativt av det. Se mitt förra inlägg!
Läs insändaren här

Vad barn egentligen behöver!

Jonas Himmelstrand skiver riktigt bra i Svd i dag!

"...trygghet och emotionell anknytningen har en helt avgörande påverkan på barns utveckling, lärande och mognad, i långt högre grad än pedagogiken. Känslorna är utvecklingens och mognadens motor, och många av de besvärliga problem som Sverige och stora delar av västvärlden brottas med i dag i förskola, skola och fritids, har sin grund i emotionellt otrygga miljöer som leder till att barnens utveckling hindras. I dess spår ser vi inlärningsproblem, disciplinproblem, bokstavsdiagnoser, konformism, mobbning, psykisk ohälsa och bristande impulskontroll."

Läs hela artikeln här

Det viktigaste!

Hon är fart och vind, aldrig stilla. Alltid något nytt att hitta på!
Innan klockan är halv tio på dagen har hon redan hunnit med att dra av sig alla kläderna tre gånger...När jag för fjärde gången tar på henne kläderna är jag lite lätt irriterad kan man säga. Håller en liten föreläsning om varför man ska ha kläderna på sig. Jag försöker få henne att förstå, fast jag såklart inser att det är dömt att misslyckas. Hon är ju bara två och ett halvt.
Och mycket riktigt hon tittar på mig som ett enda stort frågetecken. Sen spricker hela hennes ansikte upp i ett stort leende och hon kastar sig mot mig med öppna armar och skriker högt:
"Ja eskar dig!!" (Jag älskar dig!)
Ja, och där tog min föreläsning slut! Vad finns det mer att säga, vad är viktigare än detta? Jag skrattar och känner lycka över detta lilla vilda varmhjärtade barn.