Hon är fart och vind, aldrig stilla. Alltid något nytt att hitta på!
Innan klockan är halv tio på dagen har hon redan hunnit med att dra av sig alla kläderna tre gånger...När jag för fjärde gången tar på henne kläderna är jag lite lätt irriterad kan man säga. Håller en liten föreläsning om varför man ska ha kläderna på sig. Jag försöker få henne att förstå, fast jag såklart inser att det är dömt att misslyckas. Hon är ju bara två och ett halvt.
Och mycket riktigt hon tittar på mig som ett enda stort frågetecken. Sen spricker hela hennes ansikte upp i ett stort leende och hon kastar sig mot mig med öppna armar och skriker högt:
"Ja eskar dig!!" (Jag älskar dig!)
Ja, och där tog min föreläsning slut! Vad finns det mer att säga, vad är viktigare än detta? Jag skrattar och känner lycka över detta lilla vilda varmhjärtade barn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres... -
Det är detta endast detta skönheten kallar mig till Blommande grenar om våren Havets rullande vågor Kvällshimlens outsägliga färger Ögats...
-
Tankar efter fastereträtt Fikonträdet Hugg ner tålamodet slut Utan frukt inget existensberättigande Trädgårdsmästaren ber bevakande låt st...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar