Skuldkrisen; reflektion och analys.

Jag har länge tänkt skiva ett inlägg om den pågående skuldkrisen. Jag följer det grekiska dramat, ja hela Europas drama med ett för mig oväntat stort intresse. Jag brukar för det mesta hoppa över ekonomi- och näringslivssidor i tidningarna det är ju så erbarmerligt tråkigt, men nu läser jag både det ena och andra.
Det är ingen uppmuntrande läsning;
"Faller euron, faller Europa" (Merkel)
"Vi är i ett historiskt skede, vi är i en tidsperiod man kommer att tala om i hundra år"(Borg)

Det är ganska tunga uttalande, av ganska tunga personer och det värsta är att jag tror att dom har rätt. Man vill ju inte vara någon undergångsprofet men inte ser det så ljust ut. För ett tag sedan såg jag en dokumentär om hur barn hade upplevt 2:a världskriget, den var så klart hemsk, ja fruktansvärd. Precis efter att jag sett klart den gick jag in på svt.se och möttes av rubriken: "Den värsta krisen sedan 2:a världskriget". Det kändes obehagligt.
Fred och stabilitet är ingen självklarhet, inget vi bara kan ta för givet.
Skuldkrisen skapar stora spänningar länder emellan. I en intervju idag på svt.se får Borg följande fråga:
Håller EU på att spricka upp i en nordlig och en sydlig dimension?
-Det går en nord-sydlig konfliktlinje i EU, nu gäller det att man håller emot den. Det är också så att man börjar bli alltmer trött på varandra. Man är trött på att höra ursäkterna från de sydliga länderna som inte orkar göra reformer och de sydeuropeiska länderna är trötta på att höra de här predikningarna om att de måste skärpa sig och spara.

Vad som kommer att ske återstår att se. Någon snabb lösning lär det ju knappast bli, men förhoppningsvis på lång sikt, och då pratar vi 10-15 år, det är iallafall vad jag tror. Man kan ju omöjligt trolla bort alla länders skulder och det tar tid att jobba sig ur detta!

Idag läste jag en mycket intressant artikel i Axess om skuldkrisen och orsakerna till den, "Normlösheten förklarar krisen" av Nima Sanandaji och Tino Sanandaji
(Klicka på rubriken så kommer du direkt till hela artikeln)
Det är en lång artikel men helt klart läsvärd! Försvagade normer i samhället anges som en orsak till krisen. Det är ju en rimlig förklaring tycker jag. Författarna ser ett samband mellan normer och ekonomiskt beteende. Ett exempel som tas är de baltiska ekonomierna, som drabbades mycket hårt av finanskrisen. De har trots allt lyckats återhämta sig "genom att dra åt svångremmen och ta tuffa beslut istället för att skjuta upp problemen eller skjuta över dem på de andra EU-medlemmarna."

Se och lär Grekland! Det handlar om att bita i det sura äpplet och inte stå och skrika och gnälla som en treåring!

Författarna skönmålar dock Sveriges läge en aning, visst har vi varit betydligt ansvarsfullare med våra finanser och det finns fortfarande en hög arbetsmoral, men vi ska nog akta oss för att tro att vi inte har några problem.
Normer som tidigare var självklara i Sverige, har sakta men säkert luckratas upp här också. Var och varannan dag läser man om bidragsfusk som rör miljonbelopp och så länge det får fortgå undergrävs hela systemet. Varför ska jag vara ärlig och göra rätt för mig när ingen annan gör det? Här gäller det att roffa åt sig.
När tillräckligt många tänker så går det lätt utför och jag undrar om vi inte redan är där eller iallafall på väg dit. Synen på att låna har också förändrats dramatiskt i Sverige. Idag är svenska hushåll belånade upp över öronen. Man köper dyra bostäder som man sen inte ens amorterar på! Det har länge talats om en bostadsbubbla och det lär det ju vara. När den sen förr eller senare spricker eller pyser ihop, kan det bli stor ekonomiska problem, både för enskilda och för landet.

Tacka för den nya dagen!

Varje morgon kommer hon krypande i min säng och lägger sig nära, nära. Jag lägger mitt varma täcke omkring oss båda och så ligger vi där, halvt sovande halvt vakna. Sömnen har ännu inte riktigt flytt. Så börjar hon att sjunga och sen skrattar hon säger:
"Allå, allå mamma!" Och klappar lite på mig, så att mamman vet att det är dax att vakna nu!
Hon är så full av liv, den nya dagen börjar ju! Första ska dockan hittas och det blir alltid ett kärt återseende, med höga rop. Tänk att den är där idag igen!

Jag är lika förundrad varje morgon över hennes glädje, så friskt, så vackert!
Själv är jag inte lika sprudlande på morgonen...
Det känns som jag för länge sedan förlorat något viktigt.
Anthony Bloom ger rådet att på morgonen tacka Gud för den nya dagen, även om vi inte är särskilt glada för den.
"Detta är den dag som Herren har gjort, låtom oss på den fröjdas och vara glada"

Jag har ju hört det innan, att man ska börja dagen så, men aldrig liksom känt mig riktigt bekväm med det hela eftersom jag ofta inte känner mig vidare tacksam på morgonen. Men jag tror att det ligger något i att tacka även om känslorna inte är med. Jag ska prova. Och så får min lilla tvååring fortsätta att lära mig glädje och tacksamhet på morgonen!

Boktips: "Ärkebiskopens böneskola"

Jag har fått låna en fantastisk liten bok av en vän. Den ser inte mycket ut för världen, men innanför de trista pärmarna ryms en oändlig rikedom.
Boken heter "Ärkebiskopens böneskola" skriven av Anthony Bloom.
(Den kan nog vara svår att få tag i men jag hittade ett eget ex på bokborsen.se och det visade sig att han som sålde den bara bodde en cykeltur bort!)

Det är en bok som tål att läsas många gånger och ändå blir man nog inte klar.
Det är ett klart och rakt budskap, men sagt i kärlek. Mycket visdom kan man finna.
Det känns som jag funnit en liten skatt!

Acceptera!

Ibland på kvällarna när jag lagt de små barnen så finns det lugn och tillfälle att prata med de två lite större barnen. Stora pojken tänker mycket och har många frågor, mest om datorer och StarWars. Och där har jag inte mycket svar att ge, det ska erkännas. Men han har också mycket frågor om livet och världen. Ikväll pratade vi om att det finns kristna som sitter i fängelse för sin tro. Jag berättade för dom att det tyvärr är så att många kristna förföljs och det nyligen bränts ner kyrkor i Egypten. De försöker förstå, men de tycker det är så konstigt.
"Men mamma varför? Varför tycker dom inte om kristna? Jag tycker att dom bara ska acceptera kristna. Dom borde verkligen acceptera dom! Dom behöver ju inte själva bli kristna om dom inte vill. Dom kristna accepterar ju dom andra! Så det borde ju vara enkelt!"

Ja, jag håller med! Acceptera mera! Om det ändå vore så enkelt...

Lösningen på Greklands skuldkris!

Alla undrar ju hur det ska gå för Grekland och om det finns någon hållbar lösning på problematiken. Lösningen är egentligen självklar och enkel! Under kvällen har jag haft ett samtal med stora pojken som snart fyller tio. Han börjar tycka att det är intressant med nyheter och frågade mig hur det går för Grekland. Inget vidare kan man väl säga...Jag förklarade att dom hade stor skulder och att dom nu inte kunde betala tillbaka. Han funderade bara en kort stund sen sa han: "Ja, men då får man ju ta en bit av deras land och husen också!"
Och där har vi lösningen! Enkel och rättvis! Inget trams om nya nödlån. Har man inte pengar att betala med så får man ta något annat som man har! Märkligt att ingen annan kommit på denna lösning!

Det bästa!

Ibland drar barnen upp allt vad deras klasskompisar har eller gör. Den ena har minsann en helt egen dator och tre tv-apparater, någon annan fyra katter och två hundar, för att inte tala om han som alltid får godis! Igår var det örhängen som togs upp. Prinsessan berättade med beundran och viss avundsjuka om en flicka i klassen som har JÄTTELÅNGA örhängen som ser ut som en dragkedja!
Då säger Jojo:

-Men jag har en mamma som jag kan krama!

Oj vad det värmde! Och ingen säger något mer om vad någon annan klasskompis har.
Iallafall inte på hela kvällen!

Så tokigt det kan bli!

Ibland blir allt bara så knasigt med barn!
Barnen har precis kommit hem från skolan och en klasskompis har följt med prinsessan hem.
Jag står ner i hallen och klär av lillan när jag hör att det är ett förfärligt oväsen där uppe, det skriks och gapas både här och där.
Vad är det frågan om? tänker jag medan jag skyndar mig med att lirka av skorna på en motvillig liten dam.

När jag kommer upp är det gråt och mycket upprörda känslor. Okej, här gäller det att ta det lilla lugna, en i taget så ska vi nog reda upp det här.
Och så rullas dramat upp:
Jojo som gillar att skrämmas, har låtsats att han ska slå klasskompisen. Eftersom hon inte känner honom så bra förstår hon inte att han bara skojar och hon blir så rädd att hon ställer sig och ber högt i desperation och ropar ihärdigt "Gud, Gud!!"
Prinsessan förstår inte att hon menar allvar utan tror att hon missbrukar guds namn. Hon blir mäkta upprörd och tillrättavisar strängt sin klasskompis och säger att sådär får man minsann inte säga! Varpå klasskompisen blir förtvivlad och berättar upprört för mig att prinsessan säger att man inte får be till Gud!

Ja, så det kan bli. Efter en stund är alla missförstånd utredda. Och Jojo ler sitt lilla leende åt allt han lyckats ställa till med!