Ibland drar barnen upp allt vad deras klasskompisar har eller gör. Den ena har minsann en helt egen dator och tre tv-apparater, någon annan fyra katter och två hundar, för att inte tala om han som alltid får godis! Igår var det örhängen som togs upp. Prinsessan berättade med beundran och viss avundsjuka om en flicka i klassen som har JÄTTELÅNGA örhängen som ser ut som en dragkedja!
Då säger Jojo:
-Men jag har en mamma som jag kan krama!
Oj vad det värmde! Och ingen säger något mer om vad någon annan klasskompis har.
Iallafall inte på hela kvällen!
måndag 10 oktober 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att växa i helighet Ibland i klara stunder ser jag alla förspillda tillfällen, så ofta de runnit mig ur händerna. Om och om igen har de lagt...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres...
-
Inströmmande Urgröpt Tömd Tillintetgjord Själen ett gapande sår En välsignelse - nu kan Du fylla mig strömma in i tomrummet När allt bry...
-
Tankar efter fastereträtt Fikonträdet Hugg ner tålamodet slut Utan frukt inget existensberättigande Trädgårdsmästaren ber bevakande låt st...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar