Min lilla maskrosboll

När hon står där i gräset och blåser på sin första maskrosboll är det som en bild.
Jag stannar upp och ser en barndom fångad i denna scen.
Hon är lika mjuk och dunig, håret är redan solblekt, nästan vitt.
Maskrosfröna flyger lätt i vinden som en påminnelse om hur flyktig barndomen är.

En kort liten tid är du hos mig min lilla maskrosboll.
Jag vill hålla dig och klappa ditt duniga och mjuka huvud.
En kort liten tid får jag hålla dig tätt intill mig, nära, nära,
innan vinden tar tag i dig.

Senaste radioprogrammet om gemenskap!

Det här programmet som sändes 30 april tog nog längst tid att skriva. Jag hade många trådar som jag försökte få ihop. Jag visste vad jag ville få fram men inte riktigt hur, men tillslut gick det!
Och jag tyckte att det blev fint.
Lyssna här

Efter en kvällspromenad...

Denna vår ska jag se och känna. Inget ska ta denna vår ifrån mig.
Två års vinter utan vår, mycket finns att ta igen.

Jag går långa promenader i ljusa vårkvällar.
Scillan brer ut sig som ett blått hav och här och där lyser jublande påskliljor.
Kastanjens stora knoppar har brustit, gröna blad vecklas ut.
Och snart, ja snart tänder kastanjen sina vita ljus för mig!
Jag hoppas och ber att dom ska lysa ända in i mitt suckande mörker.

Jag följer dom med blicken.

Jag följer dom med blicken tills dom försvinner på sina cyklar. Varje morgon står jag där i fönstret. För att jag är orolig, nej inte så. Jag följer dom med blicken för att bitar av mitt hjärta finns där ute, fladdrandes iväg på tre små cyklar.

Jag följer er med blicken så långt jag når och kan.
Jag vill skydda så långt jag förmår.
Men min blick har en gräns och det bör vara så. Snart om några år är ni långt bortom min blick. Men lova mig då; gå varsamt fram med era hjärtan.
Håll dom lysande och varma, modiga och hoppfulla.
Ja, framför allt bevara era hjärtan!

Uppfällt parasoll!

Igår fälldes det gula parasollet ut! Vilken härlig seger, solen lyser och små, små ljusgröna blad syns på buskarna.
Vintern är förbi! Jag känner mig som en av det instängda gruvarbetarna som tillslut fick lämna sitt mörker. Jag överlevde, jag tog mig igenom den hårda vintern.
Det är som att vakna upp efter en mardröm; det var bara en hemsk dröm.
Nu ler ljuset vänligt igen. Nu sjunger koltrasten, nu cyklar barnen fort som vinden och nu springer Anna! Ja, för första gången på mycket länge så sprang jag så snabbt jag bara kunde.
I leken finns livet.

Artikel på Newsmill!

Läs min senaste artikel på Newsmill, klicka här

Två citat!

Jojo:
"Om det finns utomjordingar så tror dom nog att det är vi som är utomjordingar!"
Djupt tänkt! Allt handlar ju om vilket perspektiv man ser saker och ting ifrån!

Jojo sitter och läser att recept på en pannkakstårta:
"Nähe, det här tor jag inte på, det står att det tar 1 timme och 30 minuter att äta upp den. Det kan inte vara sant, det går mycket snabbare!