De åren

alla åren…

Alltid det första ljudet

skärande

skoningslöst uppvaknande

Alltid det sista

innan nattens oroliga färd

Någonstans mellan då och nu tonades ljudet ner 

Omärkligt till att börja med

En morgon fanns inte ljudet där 

En kväll var det stilla 

Och koltrasten sjöng 

Dock 

ett envist lågt bakgrundsljud

Oftast tystat av dagens alla göromål

Utan förvarning tränger det upp till ytan

Växer i styrka - bringar mig ur balans

Minnen

Känslor

För att sedan sjunka undan

Jag är på en annan plats nu 

men minnet av kvicksanden

vägen försvann under mina steg

ett bottenlöst djup 

nej, jag glömmer det aldrig 

Kroppen ropar ännu

värker 

minns i varje muskel

minns pressen, tyngden

minns kampen

Längtar ömhet

helande

hugsvalelse