“Totalitarismens psykologi” av Mattias Desmet, professor i klinisk psykologi. 

Hur uppstår totalitarism? Vilka komponenter och förutsättningar krävs för att en massbildning ska ta form? Och vilka medel finns för att bryta massbildningens kedjor? Ja, dessa frågor behandlar Desmet i sin bok "Totalitarismens psykologi”. 

Jag fick upp ögonen för Desmet under coronapandemin, och jag beundrade hans styrka och mod när han ifrågasatte pandemirestriktionerna. Han menade att många länder gått in i en massbildning. Massbildning eller massformation är ett tillstånd där en stor grupp människor påverkats av propaganda och rycks med i en viss riktning, människorna tappar sitt kritiska tänkande och när massbildningen senare går in i ett djupare skede överträds även de etiska gränserna. Exempel på detta fenomen återfinns i bland annat totalitära stater som Nazityskland och forna Sovjetunionen. 

För att förstå hur totalitarism och massbildning uppstår går Desmet tillbaka till upplysningen. Upplysningsmänniskan skulle med sin egen tankeförmåga förstå världen och skapa ett rationellt samhälle. Människan blev myndig och gjorde sig av med gud. Allt skulle ifrågasättas, förnuftet och vetenskapen skulle leda henne rätt. Det vetenskapliga arbetet kom att bära rik frukt och vetenskapen tog enorma kliv framåt.

Den mekaniska ideologin blev västvärldens berättelse. Universum är förutsägbart och kontrollerbart, det har ingen inneboende djupare mening. Människan är bara en produkt av mekaniska processer. Människans liv med all dess dramatik; sorg och hopp, är om man kokar ner det bara "elementarpartiklar som enligt mekanikens lagbundenhet påverkar varandra.”

Desmet menar att den mekaniska världsbilden har försatt samhället i ett specifikt psykologiskt tillstånd. Låt oss titta närmare på detta tillstånd. Med den mekaniska ideologin följde industrialiseringen och urbaniseringen. Industrialiseringen bröt med det naturliga: med årstider, natt och dag, familj och släkt, människan blev avskuren från sin naturliga kontext. Hon föll ur de meningsskapande sammanhang hon befunnit sig i tidigare. Relationer bröts sönder, och den mänskliga kontakten minskade. Idag kan vi klara mycket i livet utan kontakt med människor och många lever i ensamhushåll. Människan lämnades ensam och vilse, utan mål och mening. 

Just detta att vara utlämnad åt sig själv är en viktig ingrediens i massbildningens framväxt. Om detta skriver Hannah Arendt i sin bok  “The Origins of Totalitarianism”. Hennes tes är att social isolering är den mest centrala förutsättningen för massbildning. Hon skriver:

 ”Massmänniskans främsta egenskap är inte brutalitet och efterblivenhet, utan hennes isolering och brist på normala sociala relationer.”

En människa som står ensam faller mycket lättare offer för massbildning. I Sovjet bröts de naturliga familjebanden sönder, individen tillhörde inte längre familjen utan kollektivet. Under coronapandemin förbjöds människor att träffa varandra och många blev helt socialt isolerade.

Konsekvensen av social isolering blir meningslöshet, en sjuka som det västerländska samhället dragits med under lång tid, men som nu formligen exploderat.

Den tredje förutsättningen för massbildning är rädsla och fritt flytande ångest. Denna rädsla är inte knutet till ett specifikt objekt eller en händelse, utan en odefinierbar obehagskänsla. I västvärlden har vi idag en skyhög användning av ångestdämpande. Människan strävar efter att knyta denna rädsla till ett objekt. Detta är massmedia behjälplig med och pekar i våra dagar ut klimatförändringar, terrorism och coronaviruset, tidigare var det judarna under nationalsocialismen och kulakerna i Sovjetunionen.    

Desmet pekar alltså på tre viktiga ingredienser till att en massbildning ska ta form:

Social isolering, meningslöshet och rädsla.  

Att spela på människors rädsla har man gjort i alla tider och som bekant är rädda människor lätta att styra. När den fritt flytande ångesten knyts till ett objekt upplevs en lättnad, det känns helt enkelt psykologiskt skönt! Människan får en förklaring till sin rädsla, även om det inte är en adekvat förklaring så är hon beredd att köpa den. En gemensam fiende, det må vara judar, virus eller klimatförändring gör att det sönderfallande samhället återfår en känsla av gemenskap och samhörighet. Och inte bara detta, man återfår även en mening; fienden ska bekämpas!

 

”..ett samhälle mättat på individualitet och rationalism tvärvänder plötsligt till det radikalt motsatta tillståndet, till en radikal irrationell kollektivism” Massan tror på berättelsen inte därför att den stämmer, utan för att den skapar en ny känsla av samhörighet och mening. 

Desmet menar att i en massbildning så antar handlingarna rituella former och ju mer absurda desto mer entusiasm. Under coronakrisen kunde man se människor som satt helt själva i sin bil med mask på sig! Jag tänker också på att kyrkor stängdes ner, men inte köpcentrum, kanske virus smittar mindre på HM och Lindex? Och sedan alla dessa boosters, ju fler desto bättre. 

Desmet menar att det totalitära systemet kanaliserar rädsla, därför måste man ständigt hitta nya objekt för rädslan. Riktlinjer och regler förnyas när nya ”hot” pekas ut.

 “Varje gång ett nytt rädsloobjekt dyker upp i samhället, finns i vårt samtida tänkande bara ett enda svar och en enda sak att sätta emot: mer kontroll…”

Kontrollbehov leder till rädsla och rädsla leder till kontrollbehov. På så vis hamnar samhället i en ond cirkel som oundvikligen utmynnar i totalitarism. Han varnar för hur snabbt rättigheter togs bort under coronakrisen och den dehumanisering som skedde av de ovaccinerade. ”Man bör inte underskatta vart detta kan leda i framtiden”. Jag kan inte annat än hålla med honom. Jag är fortfarande chockad över hur snabbt mänskliga rättigheter togs bort och hur de ovaccinerade behandlades som pestsmittade och lägre stående varelser. 

Ett intressant och skrämmande fenomen som Desmet tar upp är replikationskrisen. En grundbult i all forskning är att fynden ska kunna återupprepas, det har dock visat sig att en betydande del av all forskning inte kan uppvisa tillfredsställande replikationsbarhet. Det  förekommer utbrett slarv, fusk och vilseledning i många forskningsrapporter. Forskning som sedan kommer att ligga till grund för utveckling av läkemedel osv. Naturligtvis går det inte att i detta sammanhang bortse från de enorma ekonomiska intressena som finns när det gäller att få ut ett läkemedel på marknaden.

Mycket vetenskap idag är inte vetenskap, eftersom man har frångått grunden för vetenskapen. Under coronakrisen användes “vetenskap” för att styra och manipulera människor, och eftersom människor är fostrade att blint lita på vetenskapen så var det enkelt. Man hänvisade ständigt till vetenskapen som en garant för nedstängning, munskydd, vaccinering osv.  Men mycket av det man hänvisade till var inte vetenskap. 

Vad finns det för motmedel mot totalitarism? Desmet håller fram denna medicin: framhärda i att påpeka brister i det rådande narrativt. Den viktigaste uppgiften i massbilningen är att fortsätta tala! Lugna och rationella argument kan “sticka hål i illusionens väv”. Han förklarar att det bara är cirka 20-30 procent som helt köpt det rådande narrativet. De övriga cirka 40-50 procent är de fogliga som flyter med strömmen. Denna grupp går att väcka! Den tredje gruppen, cirka 10-30 procent, går inte in i massbilningen utan ser igenom den. Denna grupp blir ofta dehumaniserad och framställs som underlägsna. (Jag minns hur tidningarna skrev att de som inte tagit vaccinet vara dumma och lågutbildade. De var dessutom osolidariska och rent av omoraliska. De talades även om att de skulle bli utan vård om de blev sjuka.) Att tala och resonera rationellt är det som skiljer människan från djuren; att sluta tala är att göra vägen fri för dehumanisering, enligt Desmet.

I slutet av boken visar Desmet på en annan världsbild än den mekaniska. Dock är det lite oklart om han menar att det finns en gud eller om det handlar om en slags inneboende kraft i universum. Desmet menar att det snarare är regel än undantag att stora vetenskapsmän överger den rationalistiska världsbilden. Det finns djup som undandrar sig det mänskliga förnuftet och vägrar att inordna sig i en trång mekanisk världsbild. Tillvarons djupa mysterium öppnar upp för ett vidare perspektiv. Han menar att bortom det rationella “väntar ett möte med något som inte kan fattas med logik och förnuft.” Det onämnbara kan inte beskrivas med siffror, de räcker helt enkelt inte till, nej vid denna punkt ger poesin en mer rättvis om ej fullständig bild. 

”Det innebär inte på något vis en förminskning av förnuftets eller logikens betydelse. Det innebär däremot att förnuftet inte är människans slutmål.”

”Livet kan bara försvaras med metaforer och poesi, och dessa har vanligtvis en lägre volym än dånet från de mekaniska argumenten.”

Jag kan verkligen rekommendera boken. Förutsättningarna för totalitarism är en följd av avskaffandet av Gud, men människans längtan efter mål och mening, efter trygghet och gemenskap, denna längtan går inte att avskaffa. Och hon kommer att söka det någonstans. Allt detta som människan behöver och så desperat söker finns. Måtte hon söka mening i meningen!