Gryning
Jordens andedräkt svävar över åkrar och ängar
Sveper sin mjuka filt
Slipar av det vassa och kantiga
Solens milda varsamma strålar
Och jag andas
I smärtan Kroppen skriker bryts sönderdelas mals ner Utspänd i natten Vänder blicken mot smärtornas man Ögonblicket när nöd blir till nåd
Så oerhört vackert beskrivet!
SvaraRadera